Att vara anhörig till en gärningsman – en svår situation många gånger
Ett brott begås. Den misstänkte blir gripen, anhållen, häktad och eventuellt dömd. Under tiden finns advokaten där som stöttepelare. Men hur upplevs situationen hos de som står gärningsmannen närmast? De anhöriga.
– Det pratas jättemycket om anhöriga till brottsoffer, men aldrig om de anhöriga till gärningsmännen, säger Inger E Sohlman ordförande för FATEG, Föreningen Anhörig Till En Gärningsman.
När en familjemedlem, vän eller annan nära anhörig sitter i fängelse eller blir häktad kan många frågor och funderingar uppstå. För barn och unga finns det då många organisationer att vända sig till, men för vuxna anhöriga är situationen en annan. Trots att det är Kriminalvårdens uppgift att informera anhöriga om exempelvis restriktioner, villkor för kontakt med den frihetsberövade och om stödfunktioner kvarstår det ofta många frågetecken – och ibland upplevs informationen som otillräcklig.
Ingen att vända sig till
FATEG grundades 2011 och är en stödförening för personer som är anhöriga till någon som är på väg att bli, eller redan har blivit frihetsberövad. Trots att det är en relativt liten förening finns medlemmarna utspridda över hela landet – och alla har de en sak gemensamt. De är anhöriga till en gärningsman.
Inger E Sohlman är ordförande och kontaktperson på FATEG. Som kontaktperson finns hon till för dem som behöver prata om sina erfarenheter samtidigt som hon svarar på de frågor som många anhöriga upplever att de inte lyckats få svar på någon annanstans. Hon har även skapat en Facebook-grupp för att underlätta kommunikationen medlemmarna emellan.
– I gruppen kan man skriva om man är glad eller ledsen – eller om man har andra funderingar. Men för att kunna gå med i gruppen måste man vara medlem i föreningen där vi har tystnadslöfte. Vi vill hålla gruppen så hemlig som möjligt, för det är ju ingen som vill exponera vad de har råkat ut för, säger hon.
Anledningen till att föreningen bildades grundar sig alltså i erfarenheten av bristfälliga och näst intill icke-existerande stödinsatser. Som vuxen och anhörig finns det ingen att vända sig till, och det är något som Inger E Sohlman riktar stark kritik mot.
– Det finns många insatser för barn och ungdomar som har föräldrar som sitter i fängelse, och det är ju jättebra. Men det finns inget stöd för oss vuxna som är anhöriga. Det pratas jättemycket om anhöriga till brottsoffer, men aldrig om de anhöriga till gärningsmännen – och det tycker jag är förskräckligt.
Vill väcka opinion
Föreningens syfte är därför bland annat att fungera som en plattform där anhöriga med liknande erfarenheter kan stötta och prata med varandra om sina erfarenheter. Samtidigt arbetar föreningen för att väcka opinion i frågan om anhörigstöd och vill framförallt uppmärksamma att även vuxna anhöriga behöver hjälp och stöd i händelse av ett brott.
– Det är ju ingen av oss i föreningen som har lärt våra ungar att knarka, slåss, misshandla och mörda. Det är ju fruktansvärda upplevelser när något sådant händer, och ofta kommer det som en total överraskning, säger Inger E Sohlman.
Många anhöriga tar kontakt med FATEG i samband med anhållningstillfället. Andra hör av sig långt senare, när gärningsmannen fått sin dom och redan sitter i fängelse. Den gemensamma erfarenheten som många av de anhöriga bär på är bristen på information i det inledande stadiet. De mest förekommande frågorna handlar såvida om praktiska lösningar och omständigheter.
– Alla som jag har pratat med säger att de hade velat ha mycket mer information från början. Många undrar först och främst var man ska vända sig och vad som händer rent praktiskt när man blir anhållen. Det är också många som frågar om man får träffa den frihetsberövande och på vilka villkor man får ha kontakt med denne, säger Inger E Sohlman.
Bättre stöd
Christer Gustafsson Renlid arbetar som biträdande jurist på advokatfirman Nichols & Co. Han förstår frustrationen och ovissheten som anhöriga kan uppleva i samband med att en person som står dem nära blivit frihetsberövad. I en sådan situation kan ombud och advokat informera den anhörige om hur processen, från anhållan till eventuell dom, kommer att gå till. Men samtidigt att det är upp till klienten själv att avgöra huruvida advokaten ska ta kontakt med de anhöriga eller inte, menar Christer.
– Som advokat får man inte göra något som klienten själv inte vill. Och oftast är klienterna inte så intresserade av att vi tar kontakt med anhöriga, eftersom de många gånger tycker det är jobbigt med den situation de befinner sig i Det vi kan göra är att bekräfta för anhöriga att personen är anhållen eller häktad och vara behjälpliga med att lösa praktiska saker. Men när de sitter anhållna eller häktade finns det ju oftast också restriktioner och förundersökningssekretess vilket gör att vi som ombud inte får dela med oss av viktig information.
Advokater och ombud har alltså ingen skyldighet att erbjuda stöd till anhöriga, såvida inte klienten själv ber om den sortens hjälp. Christer Gustafsson Renlid tycker dock, precis som Inger E Sohlman, att Kriminalvården borde ta ett större ansvar över stödet till vuxna anhöriga eftersom huvudansvaret faktiskt ligger på dem.
– Kriminalvården bör arbeta fram ett sätt så att anhöriga kan få bättre hjälp under tiden som klienten sitter häktad. Sen finns det ju organisationer som kan hjälpa till, som KRIS till exempel, säger han.
Anhöriga ska mötas med respekt
Det är dock inte Kriminalvårdens uppgift att stödja vuxna anhöriga, berättar Ulf Mossberg, pressekreterare på Kriminalvården.
– Enligt vår uppdragsbeskrivning från regeringen har vi inte uppdraget att stödja vuxna anhöriga. Det är ett uppdrag som ska skötas av andra myndigheter och inte minst av frivillig-
organisationer, som enligt oss på Kriminalvården gör ett fantastiskt jobb.
– Däremot är det självklart att anhöriga ska mötas med respekt och ett gott bemötande och att vi kan svara på generella frågor om verkställigheten och hur man kan få kontakt med sin anhörige. På vår webb finns stöd för de som har en anhörig i Kriminalvården, säger Ulf Mossberg.
Kriminalvården är dessutom bunden av kriminalvårdssekretessen, vilket innebär att de inte kan svara på frågor om den intagne – om inte den intagne själv valt att häva sekretessen. När det gäller stöd till familjer hänvisar Kriminalvården till socialtjänsten i respektive kommun.
– Det finns inte sällan ett behov av stödinsatser för brottsoffer som också kan vara nära anhörig och då försöker vi vägleda dem rätt, i första hand till socialtjänsten men det kan även vara till Kvinnofridslinjen eller liknande, säger Ulf Mossberg.
Trots att FATEG är en liten förening med cirka 50 medlemmar arbetar Inger E Sohlman och hennes kollegor vidare med det viktiga uppdraget.
– Medlemmar kommer och går. Alla tycker att FATEG är ett jättebra stöd, men när situationen de befinner sig i lugnat ner sig en aning går de ofta ur föreningen. Och eftersom vi inte har något huvudsäte då medlemmarna finns runtom i hela landet är det jättesvårt att få till en kontinuitet i arbetet. På så vis är det svårt att kunna föra förningen framåt. Men vi är på jakt efter potentiella samarbeten med andra föreningar. Vi försöker så gott vi kan, säger Inger E Sohlman.
Text:
Kajsa Ekström
Fakta:
FATEG är en rikstäckande förening med medlemmar över hela landet. Vi har en sak gemensamt, vi är alla anhöriga till en gärningsman. Våra anhöriga befinner sig i alla olika tidsfaser av sitt straff, är på väg mot en rättegång eller på väg ut i samhället igen. Vill du komma i kontakt med FATEG så är den enklaste och snabbaste vägen att via www.fateg.se skicka ett meddelande.
Källa: www.fateg.se
