Förorterna är barnen vi svikit

Poliser i Rinkeby kommer att eskorteras av en extrainsatt patrull till och från jobbet. Frågan är om det hjälper samhällsutvecklingen. Vi får inte vara rädda. Vi måste bryta fattigdomen och bland annat satsa på social hållbarhet, bostäder och missbruksvård.

Polisen går ut i media och säger att de poliser som kommer att börja jobba i det nya polishuset i Rinkeby kommer att få poliseskort. De säger själva att de kommer att sätta in extrainkallade poliser för att eskortera sina kolleger till och från jobbet för att få skydd. Då är min fråga om det är på detta sätt vi kommer till bukt med problemen vi har ute i våra förorter?

När polisen, vår trygghet i samhället själva framställer sig som rädda, är det ingen som ställer sig frågan om vad vi som samhälle sänder ut för signaler? I dag har vi föräldrar i våra orter som har begravt sina barn som inte ens hunnit bli 20 år gamla. Vi har tjejer och killar som förlorat ett syskon, nu sist var det en tolvårig flicka som fick sitt liv bragt. För att vi ska kunna bryta den kriminella utvecklingen i våra för¬orter så behöver vi prata om det som leder till att vi har barn som springer omkring beväpnade på våra gator och inte bryr sig om sina egna liv eller om någon annans liv.

Jag träffar dessa killar på häkten och fängelser och den gemensamma nämnaren är utanförskap… Vi har som samhälle skapat utanförskap i våra förorter genom att lägga ner fungerande skolor när det till exempel blivit för hög frånvaro, bråkigt bland eleverna och så vidare. I stället för att lägga in rätt resurser och rädda skolan eller ungdomsgården så har vi lagt ner dem. Om vi tänker att vi som samhälle är de vuxna så är förorterna våra barn som vi har svikit och idag så ser vi resultatet. Vi behöver göra om och vi behöver göra rätt.

Det som vi som samhälle behöver göra är att satsa på social hållbarhet, bostäder, missbruksvård. Vi behöver få bort fattigdomen som skapats av oss. Att så många lever på socialbidrag måste vi ändra på. Vi behöver skapa en trygghet i form av arbeten och utbildningar till alla ute i utanförskapsområdena. Vi behöver definitivt inte en poliskår som går ut och säger att de tänker eskortera sina kolleger till och från jobbet för det sänder ut fel signaler.

Om man ska jobba ute i förorten då kan man inte vara rädd. Vi som är engagerande i samhällsutvecklingen och jobbar med dessa individer vet om att de drivs av ett miss¬nöje mot samhället och tenderar ofta att skylla allt på just samhället som de upplever har exkluderat dem. Det vi behöver göra är att inkludera dem och visa dem att de har samma möjligheter som alla andra, fast då måste vi också kunna ge dem samma för¬utsättningar som alla andra. Det vill säga att redan i förskolan och grund¬skolan se till att involvera föräldrar så att de kan vara närvarande i deras barns liv.

Det finns idag inga möjligheter för alla dessa ungdomar ute i förorterna att idag ha en vettig fritidssyssla, för vi har strypt alla möjligheter, antingen har det lagts ner eller så är det för dyrt. Det är på tiden att vi börjar göra något åt problemen som är många. Polisen behöver sätta in extra resurser för att få bort vapen från gatorna istället för att eskortera kolleger till och från jobbet. Just saying.

Germay Woldu
Ansvarig utgivare och
ordförande RIKSKRIS