Billy Hellström: Mitt liv påminner om Gökboet
Den 8 augusti 1999 dömdes Billy för grov stöld.Det rörde sig om ett villainbrott och Billy fick med sig smycken och lite småsaker. Ingen av de boende i huset var hemma vid inbrottstillfället. Vid den här tidpunkten var han djupt nere i ett narkotikamissbruk och hade redan avtjänat flera fängelsestraff. Den här gången skulle det bli annorlunda. Han dömdes till sluten rättspsykiatrisk vård – och är fortfarande kvar efter 20 år.
– Mitt liv påminner om Gökboet, säger Billy Hellström.
Han förekommer under 31 avsnitt i kriminalregistret och har avtjänat 20 år på några av landets tyngsta rättspsykiatriska vårdinrättningar – för en grov stöld. Billy började dricka alkohol vid elva års ålder och som 15-åring var han fullfjädrad narkoman. Vid 43 års ålder hade han ett gediget brottsregister. Hur skulle detta få ett slut? Det var då Billy kläckte världens sämsta idé.
– Jag var trött på att sitta i fängelse därför ville jag bli ”kryssad” och få rättspsykiatrisk vård istället. Det var då jag kom i kontakt med läkaren och psykiatrikern Magnus Broberg. Jag tänkte övertala honom att fejka en diagnos så jag skulle få vård i stället, säger Billy.
Enligt Billy var Broberg till en början tveksam och sa att det inte skulle gå vägen för han var inte allvarligt psykiskt störd. Men Billy stod på sig och till slut kom läkaren på ett sätt för att övertyga domstolen att han led av en allvarlig psykisk störning. Läkaren föreslog en hjärnröntgen som visade att Billy hade en drogrelaterad hjärnskada. (Broberg har avböjt kommentera Billys påståenden)
Av utlåtandet över den rättspsykiatriska undersökningen framgår, bland annat följande.
”De senaste årens missbruk har lett till en drogreducerad hjärnskada som utgör en grund för fördjupande upplevelser av ångest, upplevelser att vara förföljd av psykotisk dignitet och ytterligare försämrad förmåga att kontrollera beteendet. Den aktuella gärningen har begåtts som uttryck för ovannämnda psykiska störning”.
En livstidsdom
Tingsrätten, med grund i det rättspsykiatriska utlåtandet, beslutar att döma Billy till sluten rättspsykiatrisk tvångsvård med särskild utskrivningsprövning. Billys plan hade förvisso, och honom gladeligen, gått i uppfyllelse – han skulle nu slippa ännu ett fängelsestraff. Men det blir inte riktigt som han tänkt sig. Förhoppningen var att vara ute igen efter ett eller max två år inom den slutna rättspsykiatriska vården. Idag har tjugo år passerat och han sitter fortfarande inlåst, detta trots att han av domstol inte längre anses vara allvarligt psykiskt sjuk.
Billys fall har varit uppe för prövning i förvaltningsrätten vid ett 50-tal tillfällen. Men trots att han inte har återfallit i någon brottslighet och haft regelbundna permissioner så har domstolen hela tiden avslagit Billys begäran att få komma ut. Det har blivit en ändlös vandring mellan olika slutna rättspsykiatriska institutioner. Men han vägrar ge upp och nu med sin nya advokat Tove Rhudin Nichols har han på nytt fått sitt fall prövat av domstol. Nu anses han inte längre lida av en allvarlig psykisk störning – men blir ändå kvar i vården.
Sakkunnig läkare hävdade under den senaste förhandlingen som hölls i juni i år att det idag inte finns några som helst belägg för att Billy längre ska anses vara allvarligt psykiskt störd på det sätt som han ansågs vara för tjugo år sedan.
Han påpekar dock att det under den långa vårdtiden visserligen har förekommit avvikelser och att dessa stundtals varit svårhanterliga.
– Men av den senare delen av vårdtiden är det väl visat att det är en god utveckling av drogfrihet och det finns heller inga hållpunkter för återfall i brott.
– Min uppfattning är att det inte längre finns belägg för den allvarliga psykiska störning som föranlett vårdöverlämnandet – och det har det inte gjort på länge, hävdar den sakkunniga läkaren.
Men i domen står det dock att Billy ska vara kvar inom slutenvården. Och det är just detta som gör situationen så obegriplig. Hur kan eller ens får det vara möjligt att Billy sitter inlåst och tvångsvårdas trots att han varken betraktas som sjuk och inte heller är våldsbenägen?
Samtidigt som läkaren menar att den psykiska störning som Billy diagnostiserades med inte längre kvarstår finns det dock andra skäl till fortsatt vård.
– När det gäller personliga förhållanden och eftervårdskontakter är min bedömning att det ändå finns grund för att det kvarstår en psykisk störning utifrån personlighetsproblematiken och närheten till missbruk i tid, säger sakkunnig läkare
Skälet till fortsatt vård
Billys advokat Tove Rhudin Nichols förklarar att lagen säger att även om man inte längre betraktas som allvarligt psykiskt sjuk så kan det ändå finnas skäl till fortsatt vård, vilket är något som i tidigare domar har presenterats där det framgår att Billy visserligen har gjort framsteg, men att det måste gå lite längre i tid.
– Lagen säger att om man inte längre har den här allvarliga psykiska störningen så får man vidare se över om det, med hänsyn till Billys psykiska tillstånd och personliga omständigheter, i övrigt finns skäl för honom att stanna kvar. Det handlar i princip om Billys sociala situation, säger Tove
I tidigare domar anser förvaltningsrätten alltså att Billy inte är redo att släppas fri. I den senaste domen nämns inte ens något i stil med en framtida utskrivning.
Ett moment 22
Enligt lag och på grund av den påföljd som Billy dömts till måste fallet prövas var sjätte månad för möjligheten för utskrivning. Två gånger om året har han fått avslag – i tjugo år. Det är Billys sociala situation och personliga omständigheter som förvaltningsrätten fortfarande anser inte är tillräckligt ordnade, något som advokat Rhudin argumenterar mot i förhandlingarna i domstolen.
Enligt Rhudin Nichols är den sociala situationen och de personliga omständigheterna visst ordnade och det finns en konkret plan för hans utsluss.
– Vi har skrivit en inlaga som anger allt och som talar för att han kan vara ute, säger hon
I inlagan presenteras bland annat att Billy har en etablerad kontakt med (Kriminellas Revansch I Samhället) KRIS, att han har sysselsättning, ordnat boende och stabil ekonomi, att han har etablerat drogfria kontakter, att han har haft omfattande permissioner, att han sköter sin vård och deltar i aktiviteter, att han har brutit med sitt gamla kriminella umgänge och att han uppfyller kraven i vårdplanen.
– Men man kan undra varför detta, som talar till Billys fördel, helt utelämnas i domen, det kommenteras inte ens. Och nu har Billy flyttats till en ny vårdinrättning för bara några veckor sedan och därför har kontakten med öppenvården inte etablerats. Men det är ju inget som Billy kan råda över, menar hon.
Motståndet från Förvaltningsrätten
Både advokat Tove Rhudin och biträdande jurist Julia Tornberg ifrågasätter starkt förvaltningsrättens ovilja att ta del av den bevisning som lagts fram och berättar att förvaltningsrätten menat att deras arbete varit helt förgäves och att arbetsinsatserna varit orimliga för denna typ av mål.
– Men vi måste ju framföra argument som talar för att hans personliga förhållanden i övrigt är sådana att han kan vara ute. Men det får vi inte göra.
– Och om det nu handlar om hans personliga förhållanden måste ju Billy själv få höras och få visa sina insikter i sitt missbruk. Det måste han få redogöra i själv, men det har han inte fått möjlighet till, säger hon.
Förvaltningsrätten tycks inte heller ha tid med några långa förhandlingar. 30 minuter får Rudin på sig, eftersom fler förhandlingar i andra mål ska hinnas med samma dag. Julia Tornberg menar att det är av praktiska skäl som förvaltningsrätten vill ha korta förhandlingar.
– Men det finns inget i lagen som säger att förhandlingar ska vara korta. De åker ut till sjukhusen och håller i dessa förhandlingar och tycker det är skönt att hinna med några på en förmiddag, hävdar Tornberg.
Inlåst på livstid?
Så kommer ett liv i frihet ens vara möjligt för Billy när varken han själv eller hans företrädare får rättvisa möjligheter till att framföra sina argument? Samtidigt som förvaltningsrätten menar att det är de personliga förhållandena som måste ordnas för att en potentiell utskrivning ska vara möjlig vill de inte ens lyssna till eller ens försöka förstå att så faktiskt är fallet.
Rhudin Nichols och Tornberg menar att Billy riskerar att förbli inlåst eftersom det är upp till förvaltningsrätten att bedöma om han har en bra utsluss eller ej, vilket både advokaten och Tornberg ihärdigt kämpar för att bevisa att Billy faktiskt har.
De menar även att det är svårt att förstå hur förvaltningsrätten faktiskt resonerar.
– Anser de inte att det Billy säger eller det vi bevisar är trovärdigt? Antingen är det så, eller så kanske de anser att det är trovärdigt men inte tillräckligt.
– Det är svårt för oss att förstå hur de resonerar och svårt för Billy att förstå hur han ska agera för att uppfylla kraven på personliga förhållanden. Det är brist i domskälen, menar Rudin.
Kammarrätten avslog begäran om muntlig förhandling
Kammarrätten instämmer i den bedömning som förvaltningsrätten gjort. Någon ändring blev det inte och Billys besvikelse är påtaglig.
–Jag vill bara börja leva ett normalt liv. Jag är en drogberoende men inte alvarligt psykiskt störd. Det har kostat Landstinget mångmiljonbelopp som hade kunnat användas till bättre saker än ha mig inlåst på tunga slutna institutioner. Det finns de som vill ha vård men får inte det, och så sitter jag här, säger Billy.
Advokat Rhudin Nichols menar att sedan förvaltningsrättens dom kom har ytterligare nya omständigheter tillkommit som talar för att den rättspsykiatriska vården bör upphöra.
–En planering för Billy har upprättats med ett behandlingshem vilket vårdande läkare är överens om med Billy att det är en bra behandling, säger hon
– Vi hade velat få en muntlig förhandling i Kammarrätten för att muntligen kunna utveckla de nya omständigheterna eftersom Billy inte bedöms lida av en alvarlig psykisk störning längre – som tidigare föranledde beslutet om vård för snart 20 år sedan, säger advokaten
Advokaten: ”En skandal att Billy förfarande är inlåst”
Advokat Tove Rhudin Nichols skräder inte orden när hon summerar fallet Billy.
– Att Billy fortfarande är inlåst är enligt min mening en stor skandal. Det finns patienter som går på tung neuroleptika som de får injicerat varannan vecka, men lever ute i det fria.
Medan Billy som inte vare sig får medicin eller vård hålls inlåst. Det är en omänsklig behandling och jag kommer strida för hans rätt tills han är ute, avslutar Tove
Text:
Christer Gustafsson-Renlid
Kajsa Ekström
