Vi glömmer föräldrarna i de utsatta områderna

Det har skrivits mycket om hur vi bör agera för att tackla de utmaningar i form av våld, utanförskap och kriminalitet som förekommer i Orten. Vi har pratat om att på kort sikt bryta våldet och återerövra de offentliga rummen. Vi har pratat om att på lång sikt se till att unga lyckas i skolan, vuxna kommer in i arbete, bostadssituationen förändras och att trygghet, relationer och socialt kapital byggs Men en sak har vi ofta glömt; föräldrarna och familjens roll, skriver nationalekonomen Ingvar Nilsson.

Det är ju i hemmet mycket avgörs. Det är ju föräldrarnas roll att fostra baren.  Är det som Anders Carlberg en gång sa/skrev; vuxenvärlden har dragit sig tillbaka, övergivit och svikit de unga. Vuxenvärlden i allmänhet och föräldrar i synnerhet?
   Tänk om det är så. Hur ska vi då tackla detta utan att än mer skam- och skuldbelägga föräldrarna i Orten. De kanske inte orkar. Kanske själva är missbrukare eller psykisk sköra. Kanske som ensamstående föräldrar kämpar för sin dagliga ekonomiska överlevnad . Kanske inte kan språket i det samhälle de hamnat i. Eller förstår den nya kultur de lever i.. Eller på ett otal andra vis inte – utan stöd -lyckas fullfölja sin föräldraroll och vara den goda motkraft för sina barn som krävs för att växa upp i Ortens tuffa klimat
Om det är så blir ju då nästa fråga vad vi kan göra åt detta Vad är civilsamhällets roll, vad är det offentligas roll ? Det korta svaret är; stärka och stödja mammorna och papporna i deras föräldraroll. Vill man utveckla detta finns det ett antal spår tydliga att följa.

Stärk föräldrarollen 

För det första stärk föräldrarna i sin roll att bli partners med och rollmodeller för sina barn. Ungefär som man gör i verksamheten Läsa för integration som bygger på just detta partnerskap förälder- barn Eller barn till ensamma mammor på Fryshuset som både stärker barnen och föräldrarna
För det andra stärk föräldrarnas roll i att bli partners med de off eniga systemen och därmed stärkas i sin roll som god förälder. Ungefär som då man på Järvafältet jobbar med en förstärkt mödra- och barnhälsovård för utsatta målgrupper.  Eller tanken på ”skolan mitt i byn” som Fryshusets skola i Husby är ett uttryck för och där partnerskap med omvärlden inklusive föräldrarna är en ledstjärna.
För det tredje gör insatser för att stärka självförtroende och självkänsla hos föräldrar i sin roll som vuxna i allmänhet som kvällsvandrande mammor i Rinkeby. Eller de föräldrautbildningar som genomförs på många olika håll
För det fjärde stöd insatser som ger unga goda vuxna förebilder, rollmodeller och tillfälliga men stödjande föräldragestalter allt från mentorskap, vi la läxhjälp till volontärer inom idrottsrörelsen  Detta görs redan idag på många platser. Och det görs ofta bra och med bra resultat. Men återigen  sällan med ett strategiskt och samordnat perspektiv vilket gör att goda insatser inte integreras med andra insatser och därmed inte får den fulla effekt det skulle kunna få.

För vi vet att  lyckas barnen i Orre ni  skolan minskar sannolikheten för att de i vuxenlivet hamnar i utanförskap.  Därmed minskar rekryteringen till de kriminella gängen och våldet avtar. Och ett av de bästa förutsättningarna för att lyckas i skolan är stödet från föräldrarna vars inflytande ofta är avgörande. Så låt oss satsa brett och strategiskt på att stödja föräldrarna i Orten kring detta,. En bra, billig och kostnadseffektiv insats för att på sikt reducera våldet och dödskjutningarna. Vad väntar vi på?

Ingvar Nilsson
Nationalekonom & Sommelier

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vägen UT