Mikael Damberg om rollen som ny Inrikesminister

Mikael Damberg är född och uppväxt i Solna han valdes till ordförande för SSU år 1999. Därefter har karriären varit spikrak och han blev ordinarie riksdagsledamot år 2002. Han har hunnit med att vara näringsminister innan han blev tillfrågad av statsminister Löfven att axla den tunga rollen som inrikesminister.
– Jag blev både hedrad och förvånad när jag fick frågan av Stefan Löfven att bli Inrikesminister, berättar Mikael Damberg.
Han fick ta över stafettpinnen som Inrikesminister efter att företrädaren Anders Ygeman tvingats avgå efter skandalen på transportstyrelsen 2018. Men Damberg tvekade aldrig när Stefan Löfven frågade om han ville bli ny Inrikesminister.
– Nej, faktiskt inte. Jag blev lite förvånad inledningsvis för jag trivdes väldigt bra som Näringsminister och hade spännande arbetsuppgifter att prata om det Svenska näringslivet, export och alla innovationsföretag. Så jag var nästan en ”optimistminister” som såg alla möjligheter för Sverige framöver. Så när Stefan Löfven frågade om jag ville bli Inrikesminister så blev jag väldigt förvånad men samtidigt hedrad.
”Många känner otrygghet”
Damberg anser att många människor känner en större otrygghet i dag med alla skjutningar och sprängningar och så ska det inte behöva vara.
– Vi ska inte ha det som normalitet, vi ska tränga tillbaka det och det känner jag som en spännande arbetsuppgift. Visst det är utmanande och högt medialt tryck med många människor som har åsikter. Men vi gör samtidigt mycket på det här området, både lagstiftningsmässigt och satsningar på polisen. Vi har till exempel tagit beslut att polisen och några andra myndigheter ska själva få avgöra när dom ska sätta upp kameror.
Ökar inte risken för ett angiverisamhälle om polisen själv får bestämma när kameror ska sättas upp?
– Det var en större diskussion kring det för ett antal år sedan. Debatten har tiltat lite grann, bland annat att polisen kunnat visa att det blivit ett bra resultat mot öppen narkotikaförsäljning, man kunde störa ut sådan verksamhet där många människor fanns, till exempel vid en tunnelbanestation eller centrum. Det betyder mycket för människor när det inte är öppen drogförsäljning. Jag tycker debatten har ändrats, vi ska inte ha kameror över allt men många känner nog det som en trygghet när de finns och det ska vi ta på allvar.
Damberg: ”Polisen har flyttat fram positionerna”
Sverige står inför stora problem när det gäller dödsskjutningar i samband med olika gänguppgörelser. Enligt polisens egen statistik för 2018, var det 306 skjutningar, 135 skadade och 45 döda och trenden verkar hålla i sig men Damberg är ändå försiktigt positiv.
– Vi får se. Det är månadsstatistik fortfarande så det verkar, än så länge ”ta i trä” har skjutningarna minskat något i år. Min bild just nu är att polisen flyttat fram positionerna och att man jobbat väldigt målmedvetet mot de kriminella nätverken och att man tagit väldigt mycket vapen, man fortsätter att häkta och fälla många i dom här nätverken.
– Jag tror det kommer få effekt på den här grövsta formen av brottslighet. Det är ofta gäng som bråkar med varandra om narkotikaförsäljning eller hämnd för något som har hänt tidigare. Så när polisen flyttar fram sina positioner blir det också lite spänt läge. Men vi ska inte vänja oss vid den situationen, det får inte bli ett nytt normalläge, säger Damberg
Enligt Damberg har Rikspolischefen öppnat upp för en ny diskussion inom svensk politik, han tycker det är viktigt att det kommer från Rikspolischefen. Det handlar om att det inte räcker med bara fler poliser, utan hur mobiliserar vi hela samhället så inte fler unga dras in i de här miljöerna.
– Det är en viktig diskussion. För vi kommer inte klara det här med bara fler kameror och poliser, säger han

Ni politiker pratar mycket om sociala insatser och förebyggande arbete. Men har du något konkret exempel på hur det ska gå till?
– Förra året fastställde vi ett brottsförebyggande program för första gången på 20 år där alla kommuner har ett stort intresse för de här frågorna. Det här är ett långsiktigt arbete men vi har tagit ett strategiskt grepp. Det här låter inte så sexigt och det går inte fort.
– Men det handlar om hur vi planerar bostadsområden och centrumanläggningar så dom blir tryggare och inte öppnar upp för brottslighet. Men jag anser att det måste göras mer framför allt för ungdomar.
Varför jobbar ni inte hårdare på att bryta segrationen. Då skulle nog halva jobbet vara gjort med dödsskjutningar och annat elände?
– Jag delar helt den bilden, men det klart det spelar roll om vi har poliser i dessa områden. Många människor i de här områdena undrar faktiskt, vad var poliserna? Hur kunde det få breda ut sig på det här sättet? Så jag tycker det är helt riktigt att göra stora polissatsningar. Men jag tror du har helt rätt i att de långsiktiga åtgärderna avgör den långsiktiga samhällsutvecklingen.
– Jag har besökt Malmö flera gånger nu som haft stora problem, inte minst med sprängningar. Det dom har gjort som är viktigare än någonting annat, trots segrationen som finns där, så har man åtta år i rad stigande skolresultat. Det är fler elever som har behörighet till gymnasiet trots att Malmö var en av de kommuner som tog emot flest människor under flyktingkrisen. Södertälje var lite samma sak. Dom fick hjälp av polisen med kraftfulla resurser för att komma åt de kriminella gängen. Men dom har också haft många år av stigande skolresultat
Ni skärpte minimistraffet för grovt vapenbrott vilket i sin tur har inneburit att fem gånger fler sitter häktade. Nu är alla häkten och fängelser överbelagda. Varför prioriterar ni inte kriminalvården?
– Problemet var att inte den budget som gick igenom i Sveriges riksdag förra året prioriterade det tillräckligt mycket. Men nu hr vi en utbyggnadsplan för kriminalvården, vi måste ge mer pengar dit. Det finns en utbyggnadsplan där man kommer att bygga fler häkten. Men vi hade nog inte räknat med att den straffskärpningen skulle få sådan genomslagskraft.
Den nya straffskärpningen för vapenbrott hjälper inte tullen att bekämpa de våldsbenägna gängen. Lagstiftningen gäller inte för smuggling. Vad gör ni åt det
– Jag håller med. Det går inte bara plocka vapen i Sverige om vi inte hindrar vapen från att komma in i landet också. Vi har gett tullen, polisen och kustbevakningen uppdrag att samverka lite bättre för att stoppa sådan verksamhet, men också tillsatt en utredning för att titta på de legala grunderna hur vi ska komma åt det
Christer Renlid