Debatt: Mäns våld mot kvinnor måste upphöra

Jag minns ett tillfälle på en fest då han blev svartsjuk över att jag tagit en cigarett med en kompisl till honom på balkongen. När jag kom in satte han en pistol mot mitt huvud och anklagade mig för att flirta med kompisen och kallade mig för hora. Han spottade i mitt ansikte. Hans vänner lugnade ner honom och festen fortsatte som att ingenting hade hänt, skriver Linda Norling på Vägen UT debatt

Jag ska nu berätta öppet om min erfarenhet av mäns våld mot kvinnor. Jag hoppas att min berättelse uppmanar och inspirerar andra kvinnor där ute att våga ta steget ifrån er våldsutövare. Att stå upp för er rätt att leva ett tryggt liv där era mänskliga rättigheter inte kränks på daglig basis. Jag berättar öppet för att ”Mäns våld mot kvinnor får aldrig tystas” ”Mäns våld mot kvinnor måste upphöra”

Psykiskt och sexuellt våld

Jag har levt i destruktiva relationer där jag har blivit utsatt för fysiskt, psykiskt och sexuellt våld i över 16 år i olika relationer Jag tillhör två av riskgrupperna för att utsättas för våld. Jag har en missbruksproblematik och jag är en ensamstående mamma.
Jag är barn till missbrukare. Jag har vuxit upp utan en pappa. Vi har endast haft sporadisk umgänge under min uppväxt. Vid ett tillfälle då min pappa var ”barnvakt” så vaknar jag av att han sliter mig ur sängen och säger att vi blir beskjutna. Vi flyr upp till grannen. Jag sitter i ett hörn i grannens kök i bara trosor. Jag har kissat på mig. Jag är ca 5-7 år. Minns inte exakt hur gammal jag var. Jag minns att polisen kom och att jag var rädd. Jag vet inte om det stämmer att vi blev beskjutna eller om det var min pappas rädsla, men jag upplevde den skräcken av att någon försökte döda oss då. Jag fick förmodligen redan då post traumatisk stresssyndrom.

”Han satte en pistol mot mitt huvud”

Min första relation där jag blev utsatt för våld i nära relation var jag 17 år. Mannen använde psykiskt våld. Kränkningar och förlöjligande för att avsiktligt skada min självkänsla. Hot om våld och förföljelse. Han kontrollerande beteende genom att tvinga till sig min mobil. Han kollade med mina vänner vart jag var och vad jag gjorde. Jag blev vid ett tillfälle körd ut i en bil till en kaj. Han parkerade längst ut vid kanten. Han hade tre vänner med i bilen Jag var i underläge. Jag hade ingen chans att fly då min bildörr var närmast kajkanten cirka 40 cm från vattnet. Jag blev där utpressad på information om min pappa.
Min nästa relation var med en missbrukare. Han sysslade med narkotika och vapenaffärer. Han utsatte mig för mycket fysiskt våld. Jag minns ett tillfälle på en fest då han blev svartsjuk över att jag tagit en cigarett med en kompisl till honom på balkongen. När jag kom in satte han en pistol mot mitt huvud och anklagade mig för att flirta med kompisen och kallade mig för hora. Han spottade i mitt ansikte. Hans vänner lugnade ner han och festen fortsatte som att ingenting hade hänt.

Jag vill göra min röst hörd

Jag förstår inte hur jag klarat av allt detta. Hur har jag lyckats överleva helt enkelt. I över 16 år i olika destruktiva relationer har samma senarion utspelat sig. Våldtäkter, misshandel, psykisk terror, sjukhusbesök och en fruktansvärd utsatthet av män. Jag har legat vaken om nätterna och tänkt, peppat mig själv att jag måste överleva för mina barns skull.
Jag har under dessa år av misshandel och missär varit stundtals i eget missbruk. Jag har förekommit i cirka 16 sociala utredningar, varit intagen inom psykiatrin. Jag har fått diagnosen bordeline och post traumatiskt stressymtom, maladapiv stressymtom.
Jag har blivit skuldbelagd för våldet jag utsatts för men också skuldbelagt mig själv många gånger. Jag har känt mig rädd, övergiven utan hopp om framtiden. Men nu har det vänt. Jag tycker inte längre synd om mig själv. Min självömkan och tidigare livserfarenhetr har jag förvandlat till styrka.

Jag har varit ren från droger de senaste åtta månaderna. Jag har fått ett jobb på Kriminellas Revasch I Samhället (KRIS) Jag har på närmare håll börjat studera våld i nära relationer. Jag vill med mina erfarenheter jobba med att förebygga sådant som jag själ varit med om. Med anledning av kvinnidagen kände jag ett starkt behov uttrycka mina känslor och tankar i detta ämne. Jag vill slåss och stå upp för utsatta kvinnor. Jag vill ge en röst till dom som inte har någon. Hur länge ska mäns våld mot kvinnor få hålla på egentligen. Nu får det fan vara nog.