Krisen inom kriminalvården: Läget är akut – överbelagda häkten och fängelser
Kriminalvården har ett underskott på 560 miljoner kronor, ett underskott som väntas öka med ytterligare 300 miljoner kronor under året om ingenting görs. Läget är nu så allvarligt att de kan tvingas dra ner på delar inom myndighetens huvuduppdrag som innebär att arbeta för att minska återfall i brott bland klienterna.
–Vi måste sänka ambitionsnivån och krympa kostymen, säger kriminalvårdens generaldirektör Nils Öberg.
Kriminalvården är i akut behov av att bygga ut anstalts- och häkteskapaciteten. Det betyder inte bara fysiska platser utan innefattar även personalförstärkning. Men för att komma dit handlar det först om en utvecklingsprocess . Det tar lång tid innan något står på plats.
.–Vi behöver mer platser, det är fullt. Vi har över 100 procents beläggning på 22 av landets 32 häkten. Nu börjar det märkas att det är fullt inom kriminalvården. Det tar lång tid att bygga ut och få permanenta platser på fängelser och häkten. Men behovet är akut så nu handlar det om att överbelägga de utrymmen som finns, säger Öberg.
Kriminalvårdens trängda ekonomi sätter uppfinningsrikedomen på prov. Även om myndigheten trampar gasen i botten så kommer det ta flera år innan något är klart. Nu handlar det först och främst om att skapa tillfälliga lösningar, något som är kostnadskrävande.
–Det vi gör först och främst är att dubbelbelägga, alltså att intagna får dela rum. Vi tar också ytor på anstalter och häkten i anspråk som vi normalt inte använder för bostadsrum, som familjelägenheter, besöksrum, utbildningslokaler. Vi letar efter varenda skrymsle och vrå som vi kan konvertera till ett bostadsrum, säger Öberg
En lång och nära dialog med regeringen
En berättigad frågeställning är väl hur kriminalvården kunde hamna i detta dilemma. Det har satsats friskt på rättsväsendet i övrigt från den politiska scenen men kriminalvårdens verksamhet verkar släpa efter rejält.
–Vi har haft en lång period när vi haft färre personer i häkte och anstalt så vi har tappat stora volymer. Vi har gått från 5000 intagna ner till 4000 sedan år 2004 fram till 2016, nästan elva eller tolv år kan man säga, av minskat klienttillflöde. Vi hamnar här för att det går inte i förväg identifiera när det vänder. Eftersom en plats kostar ungefär en miljon om året finns det ett väldigt tryck på kriminalvården att sänka kapaciteten när den inte behövs. Men när det sedan vänder hinner vi nästan aldrig med i svängarna. Sedan tar det väldigt lång tid att bygga upp kapaciteten igen, säger han
–Vi har haft en lång och nära dialog med regeringen kring våra behov. Sedan finns det ju stora behov på andra områden och regering och riksdagen gör ju sina prioriteringar. Med det sagt är det ju klart problematiskt med ett sådant starkt ensidigt fokus på kriminalpolitiska reformer, straffskärpningar och även stora satsningar på polis, åklagare och domstolsväsendet – men inte på kriminalvården. Det kommer inte att fungera, säger Nils Öberg
Nils Öberg: Jag är bekymrad
Investeringar från regeringens sida när det gäller kriminalvården släpar efter ordentligt.
–Nu är vi väldigt sent ute och jag är bekymrad för att vi inte fått gehör för det vi har sagt kring kriminalvårdens behov. Och skälen tycker jag är ganska uppenbara. Det tar tre år att utbilda en polis, tio år att bygga ett fängelse. Då kan inte det sista man gör vara att öka kapaciteten i kriminalvården. Det måste ske i ett ganska tidigt skede. Jag kan bara konstatera att vi inte har blivit prioriterade.
Polisen griper fler personer och utreder fler brott
En hårdare kriminalpolitik med fler straffskärpningar på många områden innebär fler frihetsberövanden och vistelsetiderna blir längre. Det är också ett av skälen till den ökade platsbristen, enligt Öberg. Men även polisens omorganisation till en myndighet i stället för 21 myndigheter har inneburit en effektivisering av brottsbekämpningen.
– Det påverkar inte vistelsetiden men antalet individer. Polisen griper fler och utreder fler brott, och skickar in fler i brottsmålskedjan. Det har också påverkat, säger Nils Öberg.
Fler häktas för vapenbrott efter lagändring
Den 1 januari 2018 genomfördes en straffskärpning för olika typer av vapenbrott. Det kan nu avläsas i polisens statistik för året som gått. Förra året häktades 328 personer misstänkta för vapenbrott. Det innebär att polisen i genomsnitt tar en person per dag misstänkt för vapenbrott och därmed får bort farliga vapen från gatan. 2017 häktades 65 personer för samma brott.
– Eftersom polisen har fått det här verktyget så är det lättare att inrikta sig på att söka efter vapen, säger Katarina Friskman, pressekreterare vid polisens nationella mediecenter.
–Nu är det automatisk häktning då miniministraffet är två års fängelse. /TT
Fler ärenden till åklagare
Statistiken visar också att polisen redovisar fler ärenden till åklagare i sju av tio brottskategorier. De tre kategorier där antal ärenden som går till åklagare minskat är skadegörelsebrott, tillgreppsbrott – exempelvis stöld eller rån – och tillgrepp i butik. Effekten för kriminalvården blir omedelbar.
–Fem gånger så många som sitter häktade för vapenbrott sedan lagstiftningen trädde i kraft den 1 januari 2018 är en enorm skillnad från tidigare .
Text:
Christer Renlid
