Debatt: Därför särbehandlar vi unga lagöverträdare
Med jämna mellanrum blossar debatten upp i media angående de så kallade ”ungdomsrabatternas” vara eller inte vara. Diskussionsvågorna går också ofta höga på sociala medier och i mediernas kommentarsfält i samband med att någon ung gärningsman har dömts till en icke frihetsberövande påföljd eller någon typ av ungdomsvård för mer allvarlig brottslighet, skriver advokat Anna Dahlbom Langley idag på Vägen UT debattsida
Lagstiftaren har sedan många år bestämt att ungdomar som är mellan 15 till 21 år gamla vid tidpunkten för aktuell brottslighet ska behandlas annorlunda än vuxna, dels genom att straffen ska vara lägre men också genom att vissa särskilda påföljder i form av ungdomsvård och ungdomstjänst kan komma ifråga för de som är under 21 år.
Som försvarsadvokat är jag personligen av den bestämda uppfattningen att det nuvarande systemet är bra då skälen till att vi särbehandlar unga lagöverträdare är välgrundade.
Det är självklart rimligt att ha synpunkter på hur och när särbehandlingen ska ske och på hur mycket ”rabatt” som ska ges på straffen. Desto mindre rimligt blir det när politiker, som ett missriktat led i insatserna mot brottsligheten, försöker att rucka på det system vi har idag.
Senast detta visade sig var när regeringen beställde en utredning som syftar till att visa hur ungdomsrabatterna kan avskaffas. Utredningen redovisades i slutet av år 2018.
Det är uppenbart, efter att ha läst utredningen (SOU 2018:85, Slopad straffrabatt för unga), att även utredarna själva är skeptiska till att förändra systemet på det sätt som de fått i uppdrag att föreslå.
Nytt lagförslag – avskaffa ungdomsrabatterna
Det nu angivna lagförslaget går ut på att avskaffa ungdomsrabatterna för de som är mellan 18 och 21 år gamla, vilket blir en stor förändring i jämförelse med hur det ser ut i dagsläget.
Det som gäller i dagsläget är att det för ungdomar mellan 15 till 17 år krävs synnerliga skäl för att döma till fängelse. Om sådana skäl finns, ska rätten i första hand döma till sluten ungdomsvård. Ungdomar mellan 15 och 17 år särbehandlas också genom att de i första hand ska dömas till särskilda ungdomspåföljder i form av ungdomstjänst och ungdomsvård.
Ungdomsvård kan ges genom ett ungdomskontrakt, där den unge får i uppdrag att genomföra vissa behandlingsinsatser på frivillig väg mot en tydlig målsättning, t.ex. att bli drogfri. Ungdomsvård kan också genomföras genom tvångsvård i enlighet med en vårdplan enligt LVU, lagen om vård av unga.
När det gäller ungdomar mellan 18 till 21 år, gäller i dagsläget att fängelse endast får väljas som påföljd om det med hänsyn till straffvärdet eller annars finns särskilda skäl för det. För dessa ungdomar kan straffet mycket väl bli fängelse vid mer allvarlig brottslighet, men då ett kortare straff än vad en person över 21 år skulle dömas till. En 18 åring brukar få cirka hälften av strafftiden och en 19 åring respektive 20 åring brukar få cirka 2/3 respektive 3/4 av straffet för en vuxen. En person under 21 år kan inte dömas till mer än fängelse i 10 år. Om fängelse på längre tid än så eller livstids fängelse är föreskrivet för brottet, kan den unge i sådana fall dömas till maximalt 14 års fängelse.
Därför särbehandlar vi unga lagöverträdare
Varför särbehandlas då unga lagöverträdare? Förklaringen kan enkelt sägas bero på två antaganden, nämligen en outvecklad ansvarsförmåga och en ökad känslighet för bestraffning hos ungdomar.
För att börja med det första, har ungdomar rent allmänt sett en outvecklad ansvarsförmåga i jämförelse med vuxna personer. Ungdomars intellektuella, kognitiva och emotionella utveckling är i jämförelse med vuxnas sådan att de rent allmänt sett har sämre förmåga till empati, att inse konsekvenserna av sitt handlande och att kontrollera sig själva och sina impulser.
Det är därför rimligt att det finns en större tolerans för misstag och felsteg för en ung person i jämförelse med en vuxen, varför ungdomar får en så kallad”ungdomsrabatt” när de döms för brott. När det gäller den ökade känsligheten för bestraffning, kan de negativa konsekvenserna av en bestraffning riskera att bli större och mer skadliga för en yngre person än för en vuxen. Vad som beaktas här, är att ungdomar i allmänhet reagerar psykologiskt annorlunda på bestraffningar utifrån deras bristande utveckling.
I syfte att minimera att sådana skador uppstår finns det anledning att generellt behandla ungdomar lindrigare vid straffmätningen. I värsta fall kan bestraffning genom fängelse vara helt kontraproduktiv genom att den leder till att den unge får tillfälle att lära känna andra kriminella och göra kriminell ”karriär” varför ungdomar också behöver särbehandlas gällande valet av påföljd i de flesta fall.
Märkliga tröskeleffekter
Om det nya lagförslaget genomförs, får vi mycket märkliga tröskeleffekter. Den som begår ett brott innan den fyller 15 år, straffas inte alls. Den som begår ett brott i åldrarna 15 år fram till dess att den fyller 18 år, får reduktion på straffet och kan också dömas till särskilda ungdomspåföljder.
Den som begår ett brott från det att den fyllt 18 år, straffas som en vuxen trots att det är oklart om hjärnan och övriga delar av nervsystemet är färdigutvecklade ens vid 21 års ålder.
Än mer svårförståeligt, är att regeringen genom att beställa en utredning som syftar till att avskaffa ungdomsrabatterna, går helt emot den syn på ungdomar och deras ansvarsförmåga som i övrigt råder från politiskt håll i dagsläget då ungdomar särbehandlas på en rad olika sätt.
Som alla vet är det till exempel inte tillåtet att köpa alkohol på Systembolaget innan man fyllt 20 år, trots att det är tillåtet att dricka alkohol på krogen från 18 års ålder. Argumentet för det brukar vara att langningen av alkohol sannolikt skulle krypa ned i åldrarna med en lägre åldersgräns än 20 år
Dessutom brukar det föras fram att det på restauranger finns personal som enligt alkohollagen har ansvar för att inte servera personer som är för berusade och att samma kontroll inte finns för alkohol som köps på Systembolaget.
Regeringen har också bestämt att särbehandla ungdomar genom att de preventivmedel som ingår i läkemedelsförmånen är avgiftsfria för personer under 21 år. Syftet med reformen som trädde ikraft den 1 januari 2017 var att värna om unga kvinnors rätt till sexuell hälsa utan oönskade graviditeter. Ungdomsmottagningarna, dit ungdomar kan vända sig kostnadsfritt för rådgivning, provtagning och fria kondomer bland mycket annat, riktar sig oftast till ungdomar upp till 23 år och i vissa fall för ungdomar upp till 25 år.
Inkonsekvent särbehandling
Från och med den 1 januari i år, är tandvården gratis för alla upp till 23 års ålder. I samband med att den reformen infördes, uttalade socialminister Annika Strandhäll att många ungdomar saknar fasta anställningar i dag då de studerar eller arbetar på osäkra kontrakt och att ekonomin inte ska göra att de unga väljer bort att ha koll på och ta hand om sina tänder. Vi har alltså en situation där unga människor upp till 20 år inte betros med att dricka alkohol på ett ansvarsfullt sätt i hemmiljö och där man anser att, om de fick möjlighet att köpa alkohol i yngre ålder, skulle langa till andra ännu yngre ungdomar.
Från politiskt håll anses det heller inte lämpligt att låta ungdomar under 21 år respektive under 23 år och ibland ännu äldre, ansvara för sin egen tandhälsa respektive att på egen hand bekosta skydd mot oönskade graviditeter och könssjukdomar.
Samtidigt anses ungdomar mellan 18 till 21 år gamla kapabla till att ta fullt ansvar för begången brottslighet. Enligt utredningens direktiv och lagförslag ska de nu likställas med vuxna när det kommer till frågor om straffmätning och påföljdsval.
Men så länge som ungdomar inte anses kunna ta fullt ansvar för sin egen hälsa och sexualliv, bör de rimligen också få straffrabatt. Något annat vore orimligt.
Anna Dahlbom Langley
Advokat
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten inte Vägen UT
Texten har även publicerats i Magasinet Paragraf