Debatt: En stark rättsstat behöver inga kronvittnen

I veckans partiledardebatt hävdade statsminister Stefan Löfven att den nuvarande mittenregeringen vilar på den den liberala demokratins grunder: En stark rättsstat och ett orubbligt skydd för den enskilda människans fri- och rättigheter. Det låter bra – men med politikernas krav på att införa kronvittnen och anonyma vittnen i det svenska rättssystemet blir resultatet det motsatta, skriver Peter Althin Advokat och före detta riksdagsledamot (Kd) – och Dick Sundevall Chefredaktör Magasinet Para§raf

Låt oss bena ut vad det handlar om: Ett kronvittne är en person som är misstänkt för ett grövre brott – och sannolikt överbevisad – som åberopas i en rättegång av åklagaren mot andra åtalade i samma mål.
Han ska då som kronvittne kunna göra en deal med åklagaren som går ut på att om han anger andra ska han därmed få ett mildare straff. Ju fler och hårdare han kan sätta fast andra desto bättre för honom själv. Men – oavsett vad en åklagare eventuellt utlovat för milt straff så kan en svensk domstol döma betydligt hårdare.

Man behöver inte vara jurist för att förstå

De politiker som nu förespråkar ett kronvittnessystem kanske vill ändra på det så att det är åklagarna som beslutar i den frågan – och det innan förhandlingarna i rätten ens börjat och där rätten har att finna sig i vad en åklagare bestämt i förväg?
Man behöver inte vara jurist för att förstå hur väldigt fel det här kan bli. Hur tillförlitlig är den här personen som agerar helt i egen sak? Hur stor är inte risken att oskyldiga döms. Och ska vi verkligen ha ordningen att den som begått ett grovt brott ska kunna göra en deal med statens representant i form av åklagaren – och därmed slippa lindrigare undan?
Ska till exempel en våldtäktsman slippa lindrigt undan för att han påstår att två andra också våldtog kvinnan? Och kanske hävdar att det var deras idé.
Kraven på införande av anonyma vittnen blir än värre. Det bygger bland annat på föreställningen att väldigt många rättegångar måste ställas in för att människor inte törs vittna. Men det är en myt.

Cirka 20% av rättegångarna ställs in

Det är sant att cirka 20 procent av rättegångarna ställs in. Vilket naturligtvis är mycket. Men när Domstolsverket tittat närmare på det här så handlar det i en fjärdedel av målen om att den misstänkte inte dök upp. Ytterligare 14 procent beror på att någon jurist blivit förhindrad eller blivit sjuk.
I bara 1,2 procent handlar det om att ett vittne inte inställt sig. Handlar det då om att de inte tordats vittna? Nej, det handlar ofta om små mål där en fällande dom sannolikt hade resulterat i böter. Kvar blir några få promille av rättegångarna som ställs in för att något vittne inte tordats vittna.

Vem är det anonyma vittnet?

Det är naturligtvis inte bra. Men så är det och så har det alltid varit. Det behöver dock inte innebära att vittnet blivit hotat utan kan handla om att någon tycker att det är otäckt att till exempel vittna mot någon som är misstänkt för ett mord. Vilket inte alls behöver ha något att göra med så kallad gängkriminalitet.
Konkret skulle en förhandling med ett eller flera anonyma vittnen innebära att åklagaren men inte den åtalade, inte domarna och inte försvarare skulle få veta vem som vittnade och än mindre se honom eller henne. Därtill skulle man väl rimligen vara tvungen att förvränga vittnets röst för att anonymiteten skulle upprätthållas.

Sverige får inte bli en osäker angivarstat

Vem är det anonyma vittnet? Kan han eller hon ha någon personlig agenda som påverkar vittnesmålet? Om det är ett vittne som påstår sig sett något från sin bostad, vilket inte är ovanligt, ska det då vara hemligt var bostaden ligger? Hur ska det i så fall kunna bedömas om vittnet från den positionen verkligen kunnat se vad han eller hon påstår? Är det en person som tidigare påstått saker som visat sig vara helt fel? Och hur trovärdig låter han eller hon med förvrängd röst?
Frågorna är många men svaren är få. En sak är dock säker, det här luckrar upp rättssäkerheten. Är inte värdigt en stat som Sverige som ska vara en rättsstat. En polisutredning och en rättegång får inte bli något allmänt spektakel.
Skulle du som läser det här känna dig trygg med ett rättssystem där vem som helst kunde ange dig och vittna mot dig, utan att du fick reda på vem det var?
Brottslighet måste bekämpas men inte till priset att det blir rättsosäkert för medborgarna. Inte till priset att Sverige ska bli en osäker angiveristat av samma modell som det forna Östtyskland.

Förebyggande åtgärder mot brottslighet, framförallt ungdomsbrottslighet, har varit gravt eftersatta och är det än idag. Vi reparerar inte detta genom att luckra upp rättssäkerheten. Tvärtom gör vi skadan än värre. Resultatet blir ett angiverisamhälle med stor rättsosäkerhet.

Peter Althin
Advokat

Dick Sundevall
Journalist