Ledare: Avhoppare från kriminella gäng – sparar miljoner åt samhället
Kriminella gäng kostar samhället ofattbara summor pengar. Förebyggande insatser för 20 ungdomar i riskzonen kostar samhället 2 miljoner kronor. Om de förebyggande åtgärderna uteblir kan prislappen bli 250 miljoner om personerna hamnar i utanförskap.
Exemplet är hämtat från en svensk rapport, utgiven av Skandia, där två nationalekonomer försökt räkna på vad utanförskap och kriminalitet kostar för ett samhälle. Nationalekonomerna Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog och har skrivit rapporten ”Det är bättre att stämma i bäcken än i ån”, som getts ut av försäkringsbolaget Skandias stiftelse Idéer för livet. I rapporten presenterar de en kalkyl över vad ett utanförskap kostar.
Bättre sammarbete mellan myndigheter
Trots detta faktum har våra myndigheter svårt att samarbeta och skapa förutsättningar för en säker hantering för de gängmedlemmar som vill lämna det gamla livet bakom sig. Det är allvar när det handlar om gängavhopp. Går något fel kan det leda till döden för den som vill hoppa av. Gängen har sina egna regler och lagar och dom är mer långtgående i sina bestraffningar än samhället i övrigt. Det kan handla om dödsstraff om någon bryter lojaliteten och förråder klubben eller gänget.
Snabbare beslutsvägar
Som vi på KRIS ser det finns allt för stora kunskapsluckor hos landets kommuner när det kommer till avhoppare från kriminella gäng. Hanteringen av många ärenden är alldeles för långsamma. Detta är något som även polisens avhopparverksamhet riktat kritik emot. Det måste vara snabbare beslutsvägar och en effektivare behandling. Det handlar många gånger om liv eller död när någon väl fattat ett beslut att lämna den kriminella tillhörigheten.
Många hamnar mellan stolarna
Ett skämmande exempel är John som Vägen UT rapporterade om. Han utsattes för sex mordförsök men kommunen nekade honom ekonomisk hjälp när han ville lämna den kriminella världen. Förvaltningsrätten fick till slut fälla avgörandet efter att kommunerna bollat ansvaret mellan varandra. Vid den tidpunkten kunde han redan varit död. John är inget undantag, utan en verklighet hur många behandlas som försöker släppa taget om det förflutna.
Kommunerna tänker kortsiktigt
Varför är kommunerna så tröga undrar nog många? Svaret är inte allt för komplicerat om man ser till den kortsiktiga ekonomiska verklighet många kommuner lever efter. Socialtjänsten åtagande i såna här fall sträcker sig ett år. En kostnad för skyddsboende, kläder, behandling och andra förnödenheter som kan få personen på fötter igen. Långsiktigt en bra investering för samhället, kortsiktigt en utgift som många kommuner inte tycker de är skyldiga hjälpa till med. Anledningen är mång avhoppare skiljer ut sig från den målgrupp som socialtjänsten normalt sätt arbetar med.
Men det är inte bara socialtjänsten som får extra kostnader på grund av detta . Även polisen som har till uppgift att praktiskt utföra beskydd och verkställa avhoppen med transporter och dylikt.
För cirka 80% av avhopparna slutar det bra
Kommissarie Mikael Hiljegren är samordnare för avhopparverksamheten i Stockholm. Sedan verksamheten inleddes har 45–50 ärenden hanterats. För cirka 80 procent av dem har det gått bra, resten har återfallit.
– Vi skulle behöva en grupp om fyra-fem poliser som arbetar heltid med de här frågorna och som har en budget på kanske 20 miljoner om året. Nu har vi fem miljoner, pengar som i regel är slut inom ett par månader, säger Hiljegren i en intervju.
Oavsett käbbel om hur kostnader ska fördelas En fungerande avhopparverksamhet leder med andra ord inte bara till att gator och torg blir tryggare och antalet brottsoffer minskar, det är också en betydande samhällsekonomisk vinst.
Vägen UT Ledarsida är partipolitisk oberoende
