Fattar ni att ett kriminellt liv inte är livets hårda skola
DEBATT:
Att vara kriminell och hålla på med droger är inte ”livets hårda skola” Det är den lätta vägen – fritt från ansvar. Det är de anhöriga som får bära det stora lasset när vi sitter inne. Det skriver Miodrag Mijatovic, som arbetar på KRIS – Stockholm som föreläsare, på Vägen UT debatt i dag
Jag befinner mig i ett skede i livet där jag många gånger hör meningen, livets hårda skola.
Jag har under sista tiden haft många funderingar kring meningen ”livets hårda skola”, som oftast används av män som tagit sig ur ett liv fyllt av droger och kriminalitet.
Min tanke och känsla kring detta är att vi som valde ett kriminellt liv med inslag av droger – tog den lätta vägen ut, det vill säga livets lätta skola. Fritt från ansvar och åtaganden.
Den bördan lade vi istället på alla våra anhöriga som varit helt hjälplösa i vårt hänsynslösa och själviska beteende, fritt från ansvar.
Om ni som tror att det är tufft att hålla på med droger och sitta inne där man är befriad från ansvar där verkligheten för dina anhöriga är en konstant kamp. Där de anhöriga får brottas med allt det tuffa och hårda, såsom hämtning och lämning av barnen på dagis för att inte prata om den ekonomiska biten. Det tuffa med livet är att gå upp tidigt på morgonen ta barnen till dagis gå till jobbet och sen hämta barnen igen. Det är tufft när livet inte alltid spelar som man vill men att man ändå står kvar i stormen och omfamnar denna och inte flyr motgångarna och tar den lätta vägen ut. Det kallar jag en man som går livets hårda skola.
Men det är klart, om du vill kalla det häftigt att vara på en fängelseavdelning, spela kort, skratta med grabbarna och få mat serverad tre gånger per dag samt jobba i någon verkstad. Eller när du är på utsidan och fixar snabba pengar, festar in på småtimmarna eller kanske inte kommer hem på flera dagar. Då de anhöriga sitter uppe och undrar om du lever och inte har substanser att trycka ner. Deras känslor av oro och rädslan för det där samtalet ingen anhörig vill få, det vill säga. att man inte lever längre.Kanske är det den känslan och den miljön, som just du befinner dig i som känns tuff för mentaliteten och så.
Men det har inget med livets hårda skola att göra. Jag tog under många år av mitt liv den enkla vägen ut i livets lätta skola. Idag lever jag livet fullt upp och finns till där för min familj, släkt och vänner som stått vid min sida år ut och in. Till dem är jag evigt tacksam för att de aldrig tappade hoppet om mig och mitt liv.
Att jag idag lever livet som man ska och tar mitt ansvar är inte hårt ”that’s just life”. Det tunga och hårda lasset har min familj burit på, men idag är de befriade från det där. Vi gör och kommer överens om allt tillsammans så som en familj ska.
Så shoot out till alla anhöriga familjemedlemmar, fruar, flickvänner, syskon, bröder och systrar som krigat och kämpat när vi andra inte haft kraften och modet till att göra det som krävdes av oss. Ni är guld värda.
Miodrag Mijatovic
Föreläsare på KRIS – Stockholm
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vägen UT.
