Kaj Linna om Sveriges största rättsskandal – i ny bok
Kaj Linna blev felaktigt dömd och satt frihetsberövad i 13 år, för det så kallade Kalamarksmordet. Kaj är den i Sverige som suttit längst frihetsberövad för att sedan blivit frikänd.
I december 2016 beviljades han resning och den 30 maj 2017 försätts Linna på fri fot i väntan på domen som meddelades den 15 juni samma år. Nu släpper han sin första egna bok ”Besökaren” som handlar om rättsprocessen och tiden i fängelset.
–Det var jobbigt att skriva boken. Jag var tvungen att återvända till känslan jag hade då, säger Kaj.
Det är en rak och tydlig berättelse om rättsprocessen och den långa fängelsetiden som varade i 13 år innan han till slut blev frikänd. Man får känslan att Linna är arg när han skriver boken.
–Nej, jag var inte arg, men jag var tvungen återvända till känslan jag hade när allt hände.
–Det hade blivit konstigt om jag skrivit boken i glada ordalag. Nu är jag glad och lätt som en fjäder däremot. Det är ju ingen humorbok direkt, säger han.
Sveriges största rättsskandal
Berättelsen pendlar mellan rättsprocessen och den långa fängelsetiden på de olika anstalterna han varit på. Det är också en känga till kriminalvården samt den undermåliga rättsprocessen som kantades av felaktigheter redan från första stund och till sista förhandlingsdagen. Men Kaj lyckades hålla sig på benen och inte falla in i någon likgiltighet som gjorde honom förlamad och inte orka kämpa vidare. Linnas fall har både i media och bland advokater, åklagare beskrivits som Sveriges största rättshaveri.
–Jag visste, jag måste göra så här för att komma ut med hedern i behåll. Sitter du på kåken och blir helt tokig får du ingen resning. Man får aldrig visa sig svag.
–Ibland kändes det som fängelsevistelsen var tagen ur en film.
”Du får aldrig släppa garden”
Kaj berättar om en scen ur filmen ”The name of the father” där huvudrollsinnehavaren Daniel Day –Lewis blir helt tokig och lindar in sig själv med kassettband.
–Hade detta hänt i verkligheten hade man fått en spruta och in i tvångscellen direkt jämfört med filmen där vakterna är förstående. Du får aldrig släppa garden i ett fängelse, då är det kört.
Boken handlar om att inte bli tokig
Kaj beskriver i boken om en rättslöshet inne på anstalterna där han ger exempel på hur han själv kände sig förnedrad och var utsatt för många oförrätter.
–Jag tappade förtroendet för kriminalvården för länge sedan, säger han.
– Den här boken handlar om vikten av att ”palla” att sitta oskyldigt dömd, och om hur avgörande det är att inte bli helt tokig. Den handlar om nödvändigheten av att bita ihop och bedöva sina känslor, för det var det jag gjorde.
”Besökaren”
Kaj kallades för besökaren av de andra intagna nar han kom till Kumlaanstalten.
–De första åren när jag satt på Kumla kallades jag för Besökaren eftersom jag hela tiden var övertygad om att jag snart skulle släppas. Det är anledningen till bokens titel, säger han och ler.
Men det blev mer än bara ett besök i 13 år fick han sitta inlåst. Ingen annan oskyldigt dömd har suttit inlåst längre. I alla fall ingen som fått upprättelse. Detta blev ett historiskt ögonblick.
Kaj Linna: Viktigt med ett oberoende resningsinstitut
Kaj Linna framför också på nytt sin tanke om ett oberoende resningsinstitut som ska hantera resningsansökningar istället för Högsta domstolen, för att öka rättssäkerheten. Linna är säker på att det sitter fler oskyldiga som dömts till livstid.
– Tro mig, det är några stycken. Jag är övertygad om att det finns fler rättsskandaler av samma dignitet.
–Behovet är stort men politikerna är helt ointresserade. De tycker det blir för dyrt. Men hur dyrt är det inte att låsa in oskyldiga människor, säger han
–Ingen ska behöva bli felaktigt dömd. Förbättrade brottsutredningar är ett steg i rätt riktning men det kan aldrig ersätta ett oberoende resningsinstitut.
I dag lever Kaj Linna ett lugnt och stilla liv i Spanien med sin familj. Han kommer snart öppna ett litet hotell som han hoppas mycket på.
Text: Christer Renlid, christer@krisvagenut.se
Foto: Joakim Berndes, joakim@krisvagenut.se
