Kriminella gäng kostar samhället miljarder

Avhopparna har varit medlemmar i tunga kriminella gäng som Hells Angels, Bandidos och Black Kobra. De har levt utanför samhället med kriminaliteten som livsstil. Polisens avhopparverksamhet är den mest omfattande nationella verksamheten för avhoppare
–Inte många återvänder till kriminaliteten igen, säger Poliskommissarie Mikael Hiljegren

Nästan dagligen kan vi läsa i tidningar och höra i media om kriminella gäng där det alltmer uppmärksammas som ett samhällsproblem. För att motverka utvecklingen startade polisen en avhopparverksamhet där gängmedlemmar som vill lämna det kriminella livet ska kunna få stod till att leva ett liv utan kriminalitet. Polisens avhopparverksamhet är den mest omfattade nationella verksamheten för avhoppare och utåt sätt ses verksamheten som en förebild för andra polismyndigheter.

En gängkriminell kostar samhället 23 miljoner under en 15 års period

Det finns en enighet bland forskare, polis och frivillighetsorganisationer att polisens avhopparverksamhet är viktig för att minska det mänskliga lidandet och det ekonomiska påfrestningarna gängkriminaliteten medför. Enligt nationalekonomen Ingvar Nilsson som gjort en beräkning vad en aktiv gängmedlem samhället, cirka 23 miljonerkronor under en 15 års period. Därmed finns det primära anledningar till att satsa på avhopparverksamheten.

Avhoppare får bättre stöd i storstäderna

Brottsförebyggande rådet har på uppdrag av regeringen gjort en studie om olika avhopparverksamheter och deras betydelser. Rapportförfattarna konstaterar att ca 150 personer per år kommer till olika avhopparverksamheter som bedrivs av det offentliga och av ett par olika idéburna organisationer. Avhoppare har generellt behov av boende, kontakt med myndigheter och personligt stöd för att bryta med gängen och den kriminella livsstilen.

Enligt rapporten är ett problem idag att stödet till avhoppare skiljer sig åt över landet. I storstäderna samt Bergslagen finns möjlighet att få skydd av myndigheter. I övriga landet finns det inte. Likaså saknas också kunskap om avhopparproblematik i många kommuner. Unikt för de idéburna organisationerna är att de har en målgruppskunskap som myndigheterna saknar. Rapportförfattarna konstaterar att myndigheterna ofta är dåliga på samverkan och på att ge stöd kontinuerligt. Rapportens sammanfattande slutsats är att stödet är ojämnt fördelat över landet och att om avhopparverksamheterna var mer kända så skulle fler hoppa av.

Mikael Hiljegren: Socialtjänstens beslutsvägar måste bli effektivare

Kommissarie Mikael Hiljegren är samordnare för avhopparverksamheten vid polisen Region Stockholm.
–Det är ingen stor verksamhet, ungefär 14-15 stycken per år, cirka 44-ärenden runda slängar, säger Mikael Hiljegren. Anledningen till varför man vill lämna gänget kan variera.
– Det är lite olika, det är inte helt ovanligt att de blivit utsatta för våld själva och därmed blivit skrämda och rädda och vill lämna gänget, säger Mikael Hiljegren. Det är en handfull av de 40 avhopparna som återgått till kriminalitet som att de rökt hasch, men ingen har, enligt polisen gått tillbaka till gängen.
Polisen har utvecklat verksamheten till att bli rikstäckande tillskillnad från tidigare då Stockholmsregionen var ett pilotprojekt.. Den som vill lämna ett kriminellt gäng behöver ofta flytta från hemorten menar Mikael Hiljegren.
–I många fall är det ganska viktigt med miljöombyte, att komma bort från sin hemmiljö där man har gänget och alla killarna som är kriminella, för annars är risken stor att man dras in där igen. Polisen ställer inga krav på att avhopparen ska lämna uppgifter om sitt kriminella liv.
Inledningsvis flyttas den som lämnat gänget till ett skyddat boende. Därefter placeras de på en annan ort i Sverige och på längre sikt ska de försöka få ett arbete och bostad Det viktigaste för att lyckas med avhoppet är att den före detta gängmedlemmen har bestämt sig, enligt Mikael Hiljegren.
– Det vi förväntar oss är att man är motiverad att vilja lämna. Är man inte det blir det väldigt svårt. Det blir motstånd på vägen, allt landar inte på en gång, bostad, arbete och drogproblem, de kommer stöta på motstånd hela tiden.

Vi får ofta en bra relation med killarna Vi är lika mycket socialarbetare som poliser, han är kritisk till hur dåligt pålästa vissa handläggare ute på kommunerna är vad beträffar det här klientelet.
-Det går inte att sitta vid ett skrivbord och prata med de här killarna i telefon. Man måste vara närvarande och hjälpa till på plats, exempelvis när de ska flytta och behöver skjuts någonstans. Att skapa ett förtroende, annars blir det här omöjligt. Det integrerade arbetet måste bli mycket bättre – även kriminalvården och socialtjänsten har kunskapsbrister om hur dessa killar fungerar. Socialtjänstens utredningar tar alldeles för lång tid. De som väljer hoppa av gängen måste snabbt få hjälp – snabba beslut är en förutsättning för att vi ska lyckas flytta en avhoppare till ett säkert ställe.

Text: Christer Renlid
Foto: Joakim Berndes