Fotboja – ett intelligentare alternativ
LEDARE:
Politiker och andra som skriker efter hårdare straff borde i lugn och ro sätta sig ner och läsa den senaste statistiken från kriminalvården.
KOS, Kriminalvårdens årliga statistikrapport,. Den släpptes i dag och visar att 2000-talets nedåtgående trend rörande återfall i kriminalitet håller i sig. Andelen personer som begick nya brott inom tre år var 29 procent 2013, vilket är en minskning med 13 procentenheter jämfört med 1999. Lägsta återfallsfrekvensen har de som avtjänar straffet med fotboja och de som dömts till villkorligt med samhällstjänst.
Den nya rapporten visar också att tre av fyra nyintagna i fängelse förra året hade en strafftid på ett år eller mindre. Var femte dömdes till en månads fängelse eller mindre. Att låsa in någon några månader är inte särskilt ingripande åtgärd för den som blivit dömd. Det är heller inte speciellt effektivt då tiden ofta är för kort för någon mer ingripande behandlingsinsats. De flesta som döms och återkommer i kriminalvårdens regi med kortare fängelsestraff ä ofta personer som är i behov av någon behandling.
Kriminalvårdens generaldirektör Nils Öberg har länge påpekat vikten av utnyttja frivårdspåföljder i större utsträckning än vad som sker i dag.
–När strafftiden förkortas till några få veckor upplevs inte lagens strängaste straff längre som särskilt ingripande av den som döms. Trovärdigheten i straffet riskerar att undergrävas, säger Nils Öberg.
–Fängelsestraff så korta som en eller några månader gör det också svårt för den dömde att hinna påbörja och än mindre fullfölja Kriminalvårdens insatser.
–En frivårdspåföljd är inte sällan bättre ur ett återfallsförebyggande perspektiv än ett kort fängelsestraff, säger Nils Öberg.
Är det någon som lyssnar då? Förmodligen inte, men det är ett reformarbete som samhället skulle tjäna på. Statistiken visar med all önskvärd tydlighet vilket vägval som är mest framgångsrikt. Det är olyckligt att det i den kriminalpolitiska debatten så ofta enbart handlar om att göra långa straff längre
Det är inte lätt att debattera frivårdspåföljder i tider när allt fler skriker efter hårdare straff och fler livstidsdomar.
