”Våldtäkt” blir ”sexuellt tvång” – men bevissvårigheterna kvarstår
KRÖNIKA:
Det var fullsatt i pressrummet på Rosenbad när Justitieminister Morgan Johansson och justitierådet Mari Heidenborg presenterade sexualbrottskommitténs förslag om ny sexualbrottslag.
Efter flera år av evigt debatterande och utredande har produkten nu saluförts med en mycket kompetent och skicklig jurist i spetsen. Mari har tillsammans med övriga medlemmar i kommittén lyckas sätta fingret på de svårigheter och grubblerier som den nuvarande lagstiftningen är utsatt för. Jag håller med min gamla lärare i straffrätt, professor Madeleine Leijonhufvud när hon säger ”Det är en lättnad att politikerna nu sluter upp bakom kravet på en bättre sexualbrottslag” Den nuvarande lagstiftningen är långt ifrån tillräcklig, även de förändringar som tillkom 2005 har inte räckt till. Under senare år har en rad uppmärksammande våldtäktsdomar blivit föremål för debatter och krav på strängare lagstiftning gällande våldtäkter har höjts från olika håll.
Det ska ska bli tydligare i den nya lagstiftningen vad som är okej sex, eller inte. Det handlar i själva verket om en samtyckelagstiftning även om kommittén väljer att inte kalla det så. Kommittén föreslår att ändra brottsrubriceringen ”Våldtäkt” mot ”Sexuellt tvång” Anledningen till ändringen är att brottet nödvändigtvis inte behöver innehålla våld för att det ska betraktas som en brottslig handling. Detta resonemang kan vara lite snårigt att förstå, poängen är att samtycket mellan personerna fäller avgörandet. Inte som tidigare att det skulle bevisas att förövaren med våld tvingats sig till sex. Finns det inget samtycke till sex – är det våldtäkt. Det måste uttryckligen avtalats om sex, som ni säkert förstår löser inte detta bevisproblematiken, snarare tvärt om. I en våldtäktssituation är det oftast två personer. Offret och gärningsmannen. Bevissvårigheterna om samtycke avhandlas eller inte är svåra att reda ut.
En annan nyhet som presenterades, en sexköpare som har sex med en person som blivit tvingad av någon annan, till exempel en hallick – kan dömas för sexuellt tvång. Om förövaren är medveten om att den personen han eller hon köper sex av – är under tvång blir lagen tillämplig. Regeringen vill med detta komma åt problemet med de tusentals tjejer som tvingas hit från utlandet för att prostituera sig
Ett synnerligen grovt brott införs också, något som har blivit omåttligt populärt på sista tiden när det gäller att skärpa lagstiftningen på olika områden. I det här fallet handlar det om övervåld i synnerhet mot yngre personer. Anledning till detta är att domstolarna varit allt för restriktiva och slapphänta när det utförts grovt våld mot yngre personer.
Alla försvarsadvokater kan andas ut. Det blir inte någon omvänd bevisbörda i dessa mål. Bevisbördan ligger alltjämt hos åklagaren. En viss oro bland advokater har funnits att detta skulle ändras. Det införs i stället några typer av oaktsamhetsbrott i sammanhanget ”Oaktsam Sexuell övergrepp” och ”Oaktsam sexuell kränkning” I övrigt kvarstår kravet på att brottet skall begåtts uppsåtligen.
Inte helt oväntat vill man stärka brottsoffrets ställning genom att ge målsägandebiträdet mer utrymme. Högre kvalitetskrav på de som som är målsägande biträde, det vill säga de som är ombud för brottsoffret. Målsägandebiträdet ska också förordnas mycket tidigare i processen.
Vad kan man dra för slutsatser av de förslag som presenterats då. Jo, I teorin så skärper man lagstiftningen till det bättre. En klar markering från samhället att vi avskyr dessa typer av brott. För de som väntar sig att antalet fällande domar för sexuellt tvång ska skjuta i höjden – får vänta länge. Det spelar ingen roll att lagens utformning ger lättnader åt brottsoffret om de blir omöjliga att bevisa. Att ha rätt är en sak. Att få rätt är en helt annan
