Juridisk rättvisa – är inte alltid rättvis
KRÖNIKA:
Att ha rätt är en sak – att få rätt en helt annan, Juridiken är ibland svårbegriplig och snårig och kan förefalla orättvis. I går kom domen mot den person som knivhögg en kille den 23 december i Alby tunnelbanestation så illa att han senare avled av skadorna. Gärningsmannen dömdes till ett års fängelse vilket har fått offrets anhöriga att rasa mot domen.
Det är fullt begripligt att besvikelsen är enorm över domen som gav den tilltalade ett års fängelse för grov misshandel och vållandes till annans död. Det rättsliga efterspelet är inte lika självklart som medierna har rapporterat om. Att döda en annan människa behöver nödvändigtvis inte vara mord i lagens mening.
Kammaråklagare Tobias Willhemsson hade till en början ansett att gärningen skulle bedömas som mord. I slutet av förhandlingen i tingsrätten ändrade han sig och justerade åtalet till dråp alternativt grov misshandel. och vållande till annans död. Tingsrätten har i första hand att ta ställning till om det är fråga om ett uppsåtligt dödande eller inte.
Den åtalade hävdar i domen att han blev svårt misshandlad och att han tog fram kniven och högg i självförsvar. Det finns bilder på gärningsmannen när han några veckor efter bråket lämnade över sig själv till polisen. På bilderna kan man se en blåtira och en svullnad på vänster kind. Tingsrätten anser att det är styrkt genom bildbevis och dennes egen berättelse att han blivit slagen flera gånger vid det aktuella tillfället.
Gärningsmannen hugger nu killen rakt i hjärtat med kniven. Borde han förstått att hugget mot hjärtat skulle leda till till döden. Det går med goda grunder att påstå att så är fallet. I det här läget kan man säga att gärningsmannen hade ett uppsåt till att begå mord eller dråp. Tingsrätten stannar dock inte där utan resonerar i kring gärningsmannens utsatthet vid det aktuella tillfället. I domen går det att läsa att de gör bedömningen att han var i underläge, han var rimligen rädd och endast ett stick delades ut. Gärningsmannens stick var inte planerat och han handlade i panik under påverkan av rädsla. Bedömningen blir därför att han inte hade ett uppsåt till mord eller dråp som båda är uppsåtliga brott.
Åklagaren förstod säkert hur tingsrätten skulle resonera och justerade därför åtalet till att gälla grov misshandel och vållande till annans död. Domstolen bedömde att knivhugget inte kan ansens vara försvarbart för att bedömas som självförsvar. De menar att han i vart fall hade uppsåt till grov misshandel och vållande till annans död, vilket han också blir dömd för.
Låt oss återgå till påföljden och varför den i det här fallet bara blir ett år. Oavsett om vi anser att det var ett mord rent moraliskt – så var det inte så juridiskt och påföljden ”Straffet” skall bestämmas utifrån riktlinjerna för grov misshandel oc vållande till annans död. Detta resonemang lindrar givetvis inte den smärta och sorg som de anhöriga känner. En domstol är likväl tvungen att hålla sig till de lagar och regler som våra politiker har stiftat och inget annat.
Text: Christer Renlid
christer.renlid@kris.a.se
