Hårdare straff – löser inte problemen
KRÖNIKA:
Jag vet inte vilken gång i ordningen jag skriver om regeringens straffskärpningshysteri som gång efter annan landar i en diskussion om att ge avkall på rättssäkerheten. Senast i raden av ogenomtänkta beslut är att skärpa reglerna för villkorlig frigivning.
För många år sedan tog man bort halvtidsstraffet med motiveringen att fångar ska minsann inte slippa undan med bara halvtid. Det gjorde de inte heller den andra halvan var frivård utförd av kriminalvården för att förebygga att de inte återföll i kriminalitet och återvände till fängelset. Skulle de nu misslyckas och inte sköta den villkorliga frigivningen – eller återfalla i ny brottslighet fick de först avtjäna den andra delen av sitt gamla straff plus den nya.
Under 7 år 1990-1997 sjönk fångtalet kraftigt och anstalter lades ner då man använde mer frivård, men brottsligheten ökade inte. Istället har man nu längre tider och fulla anstalter fast alla experter vet att det inte hjälper, är inhumant och väldigt dyrt.
Syftet med lagändringen enligt regeringen är att komma åt personer med stor risk att återfalla i brott. Justitieminister Morgon Johansson är snabb med att åberopa den organiserade brottligheten till sitt försvar för straffskärpning. Det låter väldigt bra och övertygande – men sanningen är att den typen av brottlighet är underrepresenterad i våra fängelser. Till stor del består fängelserna av personer som är missbrukare och begår brott för att finansiera sitt missbruk. Dessa individer skulle förmodligen inte sitta där om det inte vore för deras beroende av droger. Vad har vi lärt oss av det då.? Att det viktigaste och mest kostnadseffektiva sättet att komma åt problematiken med missbruk och kriminalitet är att förebygga problemen med olika insatser i frihet – så kanske inte dessa personer återvänder till fängelset. Politikerna menar att återfall i brottslighet är ett stort problem, vilket är sant men det har aldrig varit särskilt effektivt att lagstifta bort problemen utan någon bakomliggande tanke.
Kriminalvårdens generaldirektör Nils Öberg påpekar mycket riktigt på svårigheterna med rättssäkerheten i förslaget till svt nyheter. Det finns ett behov att se över och utveckla påföljdssystemet i Sverige – men säger samtidigt att det är svårt att göra den här typen av bedömningar med någon acceptabel träffsäkerhet, det finns uppenbara rättssäkerhetsproblem, säger Nils. Han har förmodligen rätt. Som förslaget är utformat nu är det godtycklighetens prägel som styr vilka som anses vara en riskfaktor och ska straffas hårdare.
De populistiska lagförslag som gång efter annan ploppar upp har inte någon realistisk förankring. Allt handlar om att få tyst på kritikerna – oavsett om det man föreslår strider mot tidigare erfarenheter eller väl underbyggd fakta. Om denna lagstiftningshysteri fortsätter i samma riktning som nu – är det snart dags att avskaffa frivården helt och hållet och sattsa på fängelsealternativet fullt ut
