I huvudet på Renlid
KRÖNIKA:
För mig har Olof Palme betytt mer efter 1986 än före. Hans tal, de utmärkta böcker som skrivits om honom (Elmbrant, Berggren och Östberg) säger inte bara något om den tid han verkade utan lika mycket om nutiden. Det är inställningen det handlar om! Våra politiska företrädare behöver inte slå rekord i antalet genomförda reformer eller beslut. Olof Palme och för den delen Anna Lind drevs av en vilja att förändra och man trummade in det budskapet hos människor i varje debatt och intervju. Viljan att förändra är i bland viktigare en själva förändringen
Kampen mot rasismen, ojämlikheter och kolonialism. Alla staters rätt till självständighet. Alla individers rätt till anständiga levnadsvillkor och anständiga arbetsvillkor. Kampen för jämställdhet och demokrati. Hur man behandlar de mest utsatta – de som är mest sårbara, de som har de sämsta chanserna och största problemen socialt och ekonomiskt. ”Du gör så gott du kan, när du inte orkar längre så hjälper jag dig” Det är solidaritet. Flyktingkrisen har inneburit ohyggligt lidande för många människor som i panik flytt från krig och terror. Krisen har varit en temp på hur långt kan vi sträcka oss Finns det någon solidaritet i detta avlånga land? Hur mycket kan vi offra för att hjälpa människor som förlorat allt. Det finns undersökningar som visar flyktingkatastrofen är den viktigaste politiska frågan enligt svenska folket. Många är beredda att hjälpa till och stötta politiska beslut som innebär att vi försöker hjälpa så många vi kan. En del vill hjälpa – men bara de inte själva behöver offra något. Sen har vi de som genom sin politiska åskådning gör vad som helst för att hindra människor som flyr för sitt liv att komma hit.
De främlingsfientliga partierna har en agenda som är djävulsk och lömsk och den får ofta med sig personer som normalt sätt inte är rasister men av olika anledningar är missnöjda och inte mår bra. Sverigedemokraterna och deras anhängare har en förmåga att göra varje brott som någon ensamkommande är delaktig i till en migrationspolitisk fråga, det vill säga ”Kör vi ut dom finns inte problemet längre” ”Stoppa flyktingarna att komma hit” Det har till och med gått så långt att det bildades medborgargarden som hade till uppgift att misshandla ensamkommande barn som man ansåg våldtog våra svenska kvinnor. Den typen av politiska partier drivs av hat, de skapar sajter på nätet som sprider ut lögner om flyktingar så den mindre uppmärksamme läsaren ska bli förbannad och ansluta sig till dem. De pratar om en våldtäktsvåg som skenar genom Sverige – utförd av ensamkommande barn och ungdomar. Systemkollaps vilket enligt dom innebär att Sverige svämmar över av nyanlända och det finns inte ett enda jobb eller bostad kvar till oss svenskar. Deras retorik skulle inte vara så besvärande om det inte vore för att det finns politiker från de etablerade partierna som försöker plocka politiska poäng genom att försöka tillmötesgå detta massiva missnöje hos delar av vår befolkning. Deras lögnaktiga påståenden har inget stöd i någon seriös statistik som tagits fram – det finns ingen systemkollaps och skulle det finnas beror det på att vi över tid har misslyckas att föra en långsiktig hållbar politik, inte på någon flyktingkatastrof.
Här kommer ett exempel som kostade svenska staten mer en alla flyktingkatastrofer tillsammans. I februari 2009 köpte statliga Vattenfall holländska Nuon för 89 miljarder netto, den hittills största kontantaffären i Sverige. Sedan dess har värdet på Nuon skrivits ned kraftigt, vilket bidrog till att Vattenfall gjorde en förlust på 15 miljarder kronor, frågor på det?
Nog med nostalgi och tillrättavisningar för den här gången. Socialdemokraterna har återupprättat och lanserar ”Den svenska samhällsmodellen” Sverigedemokraterna hävdar att norden haft fred i 200 år, man glömde bort det lilla obetydliga ”Andra världskriget” Moderaterna vill ha hårdare straff och fler poliser, ordningen är återställd och konspirationsteorierna om vem som mördade Palme har klingat av för den här gången. Det finns saker i livet som är viktigare en andra. Att sätta barn till världen och få dem att fungera är inte obetydligt i sammanhanget. Jag levde under flera år med känslan av odödlighet, vad kan gå fel – jag är ju trotts allt välutbildad person med ett bra kontaktnät och arbete. Allt kan gå åt helvete om man inte passar sig. Arrogans, självbelåtenhet inramat med ångest och en brutalt nedbrytande skilsmässa gjorde slut på odödligheten och självklarheterna. Jag tog tjänstledigt och sade senare upp mig från ett bra arbete på en advokatbyrå.
Utan att överdriva slog pendeln över, 90 grader och hamnade i källaren utan att passera gå. Allt för många krogrundor och nedbrytande arbete gjorde mig till slut till en slagen man vars världsuppfattning inte gick att känna igen. Jag har alltid varit noga med att mina barn ska ha det bra även om mitt eget liv har varit påtagligt katastrofalt. Men skam den som ger sig, Att kravla sig bort från slagfältet som en slagen man med bara förnedringen i behåll är inte angenämt må jag säga. Alla som man trodde var vänner var borta, till och med ryggdunkarna hade försvunnit
Jag har inte blivit kristen, ångesten finns delvis kvar men jag hanterar mina problem utan att hälla i mig några öl efter jobbet alla veckodagar och avluta med en vintetra på fredagen, Några öl på lördagen och sedan rullade det på. Så varför inte fortsätta på den inslagna vägen.
