Ett litet mål i hovrätten – men av stor betydelse

KOLUMN:

Det var fullsatt i sal 14 vid hovrättsförhandlingen i dag gällande Andreas Thörn som frikändes i tingsrätten för narkotikabrott. Ett tillsynes lite mål – men av stor betydelse om hovrätten fastställer tingsrättens dom 

Det blev en trevande inledning på förhandlingen. När förhören skulle spelas upp från ljudbanden i tingsrätten fungerade inte ljudet och både vaktmästare och vakter försökte lösa den tekniska problematiken i rättssalen. Problemet bemästrades dock och rättegången kunde fortskrida.

Bakgrunden är att Andreas Thörn råkade ut för en olycka för 20 år sedan, då han blev förlamad. Sedan dess är han rullstolsburen. Han har prövat många olika mediciner mot smärtan, men det var först när han prövade cannabis som det blev märkbart bättre. Han har självmedicinerat i två år, innan polisen kom. Tingsrätten resonerar att han prövat alla möjliga mediciner, det var först med cannabis han blev så pass bättre att han kunde ha ett drägligt liv. Han anses därför ha befunnit sig i en nödsituation. Därför vill man inte döma honom till ansvar, i detta uppmärksammade mål.

Tingsrätten var inte enig i sin dom. Rättens ordförande hade en annan uppfattning och ville döma honom till villkorlig dom. Åklagare Ann-Sofie Wilhelmsson hänvisar också till rättens ordförande som inte tyckte att det går att hänvisa till en nödsituation, och rättens ordförande ansåg också att nödbestämmelsen ska användas restriktivt. Det var utgångspunkten inför dagen förhandling i hovrätten.

Rättens ledamöter fick på nytt höra Andreas historia om hur han förgäves försökt med alla typer av smärtlindrande mediciner råda bot på sin smärta. Det gick så långt att läkarna föreskrev metadon – ett läkemedel som används för behandling av heroinmissbrukare och är förenat med livsfara om man tar för mycket. Han har odlat och brukat canabis endast för eget bruk.

Det råder ingen tvekan om Andreas trovärdighet vad beträffar de smärtor han upplever. Det är också styrkt i målet att han provat alla mediciner som läkarna har föreskrivit – utom metadon.

De juridiska svårigheterna i målet handlar om i vilken utsträckning nödparagrafen ska tillämpas. Nöd föreligger enligt 24 kap 4 § brottsbalken ”när fara hotar, liv hälsa, egendom eller något annat viktigt av rättsordningen skyddat intresse” I tingsrätten var den lagfarna domaren skiljaktig – det blev en så kallad nämndemannadom. I hovrätten sitter det tre lagfarna domare och två nämndemän. Det finns en överhängande risk att hovrätten ändrar tingsrätten dom och anser att Andreas skall dömas till ansvar för narkotikabrott

Andreas säger själv till Vägen Ut att han inte tagit canabis för att berusa sig – det var det ända sättet att bli av med med de djävulusiska smärtor han upplever. Ett svårbemästrat brottmål där mänskligt lidande ställs mot juridiken.