Nu är det sommar och jag firar snart 5 år som nykter och drogfri. Och jag börjar fundera över vad jag vill bli när jag blir stor. För jag känner mig faktiskt ganska liten än idag. 5 år som nykter och drogfri är ganska lång tid, men nykterheten är trots det ändå ganska okänd mark för mig. Missförstå mig inte nu, för jag känner mig trygg i min nykterhet, men inte för trygg. Jag vet att återfallet ligger lika nära oavsett hur lång tid jag har om jag inte vårdar mitt tillfrisknande. 

Jag känner fortfarande sug efter droger då och då. Jag tänker kriminella tankar ibland. Framför allt när Kronofogden har gjort utmätning på min lön.

Men det är inte mina tankar som definierar mig som människa. Det är inte mina tankar som betyder något. Så länge jag inte handlar efter dessa tankar, utan tänker steget längre innan jag tar några beslut och går till handling, så är allt väl. För så länge jag gör bra saker, blir allt bra! Det är mina handlingar som definierar mig som människa, inte mina tankar. Men vad vill jag bli när jag blir stor? Vad vill jag göra med mitt liv? Just idag vill jag vara hederlig och drogfri. Men jag vet inte vad jag vill jobba med i framtiden.

Just nu vill jag jobba på KRIS, för jag älskar mitt jobb. Men någon gång är det dags att gå vidare. Jag ser mig själv jobba på KRIS inom de nästa två åren, men inte om fem. Att leva bara för idag har sina fördelar, men ibland måste jag ha drömmar och mål för framtiden. Jag måste ha mål i livet för att ha en destination för att veta vart jag är på väg. Nåja, i sommar är min destination Almedalen på Gotland, där jag ska bedriva kampanjen ”Statlig knark är fortfarande knark” med mina kamrater från hela landet!

Sen vill jag önska alla KRIS:are en underbar sommar.