RIKS KRIS på turné
Vi fick för ett tag sedan en inbjudan om att delta på en konferens om möjligheterna att hjälpa kriminella som är på väg ut ur fängelse. Christer och Ali begav sig på nya äventyr. Denna gång till Lettlands huvudstad Riga.
Vi packade ihop våra grejer och åkte med flyget till Riga söndagen den 17 maj för att delta på ett nätverksmöte tillsammans med ett antal andra internationella ideella organisationer från ett flertal länder. Dessa organisationer arbetar för att hjälpa människor som hamnat i fängelse och då framför allt att de inte ska behöva hamna där igen.
På måndag morgon bar det iväg till ett kvinnofängelse där vi fick möjligheten att se verksamheten. Vi träffade intagna som berättade om de olika områden som fängelset arbetade med. Det visade sig att all verksamhet som bedrevs på anstalten var i frivilliga organisationers regi. Jag passade på att fråga om hur mycket av deras ekonomi som de la på programverksamheten. Ingenting var svaret. Det släppte bara in gratis verksamhet på anstalten.
Efter anstalten så var det en snabb lunch och direkt till första seminariet. En introduktion av konferensen och presentation av två av de deltagande organisationerna. Vid varje del eller anhalt var det två presentationer. Vi skulle hålla vår presentation på ett behandlingscenter för missbrukare och kriminella på tisdag.
På måndag kväll så var det gemensam middag där jag fick början på en givande kontakt representanter från Rumänien, Tyskland, Holland och Malta. De var mycket intresserade av KRIS. Vi berättade framförallt om hur viktigt vi på KRIS tycker att vår historia är för att kunna hjälpa andra som lever i missbruk och kriminalitet. Alla de andra på konferensen var så att säga ”vanliga” utan vår bakgrund. De hade säkert sina egna ryggsäckar och historier och när vi pratade med dem så märkte jag hur de reagerade och fick känslomässiga påslag. Några av oss gick tillbaka tillsammans och samtalade om olika metoder. Jag märkte vilka fina människor det finns som vill hjälpa andra som har det svårt. De som jag mest fick kontakt med var en kille från Malta och två tjejer från Rumänien. De visade mycket intresse för oss och KRIS.
Tisdag morgon så var det turné. Vi skulle åka till flera olika ställen för att få se hur de arbetar med missbruk och kriminalitet. Det första stället vi kom till var ett mycket fint ställe med egenhändigt nybyggda timmerhus för de boende. De hade ett snickeri där de boende kunde arbeta. Det var här som jag höll en presentation om KRIS och även en kortare livshistoria om hur det är att leva med missbruk och kriminalitet. Det kändes som att det var viktigt att de fick höra om att – och hur – det går att tillfriskna från missbruket.
Innan jag var klar så tänkte jag på att vid varje tidigare presentation så hade organisationerna givit ställena en gåva. Det hade vi inte tänkt på. Jag tänkte att jag ska ge det här centret det värdefullaste jag har, min 21-årsmedalj som visar på min drogfria tid. Det blev ett mycket känslomässigt ögonblick för mig och som det visade sig även för flera andra i gruppen. Det var ett flertal som kom och tackade och tyckte att det var en fin sak som jag gjorde. Jag hoppas att den kan ge kraft, styrka, mod och sinnesro till de som kommer att bo där. Min medalj var laddad av många tillfrisknande beroende med massor av tillfrisknande i Sverige. Varför jag gav den vidare var för – som vi brukar säga: ”Jag kan inte behålla något om jag inte ger bort det”.
Efter vårt möte på centret så var det tid att åka vidare till Slottet som skulle bli dagens sista anhalt. Där skulle vi övernatta. Det var en fantastiskt vacker plats där vi fick uppleva lite kultur med musik. Slottsägaren var en munk som köpt slottet och rustat upp det alldeles själv. Det var jättestort med fin konst på väggar och tak. Jag fick ett jättefint rum med egen dusch. Christer hamnade i ett rum som påminde alldeles för mycket om en cell och hans gamla fängelsetider. De ordnade ett annat rum. Alla gick och la sig nöjda.
Nästa morgon hade vi en presentation och ett uppsamlingsmöte om vad dessa dagar har gett för intryck och upplevelser med alla deltagare. Det var ett positivt inslag. Vi avslutade de viktiga göromålen med att alla deltagande organisationer skrev under ett dokument om att vi ska fortsätta samarbetet och fortsätta att hjälpa och stödja människor som lever i missbruk, kriminalitet och utanförskap i alla deltagande länder. Efter att allt var färdigt så gick vi ut och tittade på en klosterbyggnad som de höll på att bygga på området. Det var byggt av människor som aldrig hade gjort sådant förut. De byggde det av kärlek och viljan att göra någonting tillsammans. De har ett mål, de har tiden på sin sida och viljan att skapa någonting till dem som kommer dit efter dem.
Det var det sista och vi gav oss iväg till Riga flygplats. Där hade vi ganska gott om tid så det blev ett par koppar kaffe med bland annat tjejerna från Rumänien, som nu är mycket intresserade av att vara med och starta KRIS i Rumänien. En annan bra kontakt blev en kille från Malta som verkligen vill att KRIS ska komma dit för att presentera föreningen och vår verksamhet. De har en mycket internationell intagning av kriminella för deras land är ett transferland av bland annat droger.med en finsk delegation som arbetar mycket med begagnade möbler och kläder. De vill vara med och stödja eventuell verksamhet till Rumänien om den kommer igång.
Många kramar från Ali och Christer
