Läcker landstingets behandlingsprogram droger till missbrukare?

Seminariumet i dag kl: 09.00 i Soberian, White Corner i Almedalen var välbesökt och intresset stort!
Medverkande var Joseline Asaba ( ansvarig för Kvinnoverksamheten på KRIS -08 Stockholm), Ali Reunanen (Ordf. KRIS -08 Stockholm) och Jimmy Hägg (Ordf. Unga KRIS Norrköping).
Ali börjar att berätta om en liten intervjustudie som genomfördes inom KRIS och som sedan släpptes med namnet ”Statligt Knark är också Knark”, det blev ett ramaskri från alla håll då den släpptes berättar Ali, det blev ifrågasättanden om KRIS delade ut gratis knark, statligt knark, men syftet var att starta en diskussion om detta om att mediciner som finns inom vården läcker ut ur programmen ut på gatorna och i och med det så används det som knark, det blir droger på gatan som används för att göra affärer, att rekrytera nya människor in i missbruk och i slutändan förstör det många människors liv.

KRIS huvudtema 2011 var just ”Statligt knark är också knark” och det resulterade i att just KRIS blev Hetast i Almedalen och årets Almedarling, alltså två priser 2011.
Ali har varit med i KRIS sedan starten 1997.
KRIS i Stockholm har de senaste åren med stöd av Folkhälsoinstitutet genomfört ett projekt som undersökt hur missbruket av Subutex, Suboxone och Metadon ser ut.
KRIS har intervjuat såväl intagna på anstalter som missbrukare på gatan.
Rapporten visar att missbrukarnas erfarenheter är att landstingens behandlingsprogram läcker droger till missbruksmarknaden.
Vidare att missbrukarna inte får information om att behandlingen är livslång eller hur det går att avsluta den.
Missbrukarna upplever att behandlingen består av ”pillerutdelning” och att det varken finns eller erbjuds samtalsstöd eller socialt stöd.
KRIS är mycket kritiska till hur landstingens program med substitutionsbehandling fungerar.
Under våren 2013 har en dialog förts med Stockholms Läns Landsting om förbättringar.
KRIS erfarenhet är att okunskapen om Missbruket av dessa preparat är mycket stort även inom proffessionen.

Joseline berättar om sin väg ut ur sitt missbruk och hur hon upplevde hur det fungerar, eller rättare sagt hur det inte får fungera!
Det som är höjdpunkten den här veckan, och just på Almedalsveckan, för Joseline är att hon i går den 1 juli firade sex (6) år som drogfri och det drog med sig stora applåder från publiken och vi på Vägen Ut gratulerar henne till hennes nya liv som drogfri!
Hon berättar själv om att ”det är ett mirakel att jag står här idag”.
Hon började med Subutex för att hennes liv var katasrof på grund av heroinet som raserade allt som betydde något för henne, hon började med Subutex och hennes mamma hade sett henne under hela hennes tid i missbruket med heroinet, och var även med till läkare då hon skulle få sin första behandling och första dagen då hon skulle ta den här tabletten så tog hon den och efter ca 20 minuter så låg hon nästan och sov på soffan, helt väck och hennes mamma var jätteförtvivlad och undrade vad det var läkarna hade gett henne egentligen.
Joseline svarade sin mamma att ”det är lugnt, det är medicin, det är bra för mig”, hennes mamma kunde inte förstå att läkare kunde skriva ut detta övehuvud taget.
Joseline fortsatte att hämta ut sin Subutex och skötte sina prover, men efter ett tag så slutade den effekten hon sökte att fungera, och egentligen ville hon inte ha Subutex, men det var människor kring henne som påverkade henne till att använda den, själv ville hon ha heroin.
Sedan började hon sidomissbruka, äta tabletter, dricka alkohol och röka hasch.
Då hon skulle lämna sina urinprover så började hon manipulera dessa,hon lämnade in äppeljuice och te bla. i stället för urin, och fic sen beskedet att: ”vad bra du är negativ, Subutexen fungerar…”
Det var alltså sjuksköterskor som tog dessa urinprover utan någon egentlig kontroll alls, hon tog till och med heroin under den här tiden.
Vid ett tillfälle så tog hon en överdos av heroin och får träffa en sjuksköterska, som dessutom är gift med en polis, och har det inplastade armbandet på sig som visar att hon fått den här överdosen, hon meddelar sköterskan att hon inte kan ta Subutex som hon blev erbjuden där.
Hon fick alltså Subutex trots att hon precis varit intagen för en överdos heroin och somnade på soffan i väntrummet, där låg hon helt utslagen och ingen reagerade där hon låg trots att folk kom och gick runt om henne?
Läkarna ville inte ens skriva ut henne från Subutexprogrammet trots att hon inte ville ha det, men dom övertalade henna att stanna kvar, till slut så rymde hon och slutade att komma dit, och på grund av det så ”var dom tvungna att skriva ut henne”, dom ville egentligen inte göra det men dom ansåg sig tvungna..
Det var där den drogfria perioden för henne började.
Men efter nio månade så ringde hennes socialsekreterare och hade goda nyheter till Joseline, och det var då att på grund av att du är hemlös så kommer du att få en lägenhet, och Subutex!?
Vad är det som händer tänkte hon, jag har ju varit drogfri i nio månader, ska ni ta livet av mig med att ge mig Subutex igen som jag inte vill ha?
Men erbudandet var kanske lockande i ett inledande skede, gratis knark och en lägenhet, men tack ock lov så var hon så stark att hon tackade nej till det!
Hon har fortsatt på vägen med nolltolerans och det har gått bra och i går så firade hon 6 år som helt drogfri, grattis!
Jimmy Hägg från Norrköping berättar lite om sitt liv, han var i 12-13 års åldern då han första gången kom i kontakt med droger, då var det amfetamin och det fortsatte tills det att han inte fick ut det han sökte och då kom han i kontakt med Subutex bla och det missbrukade han se sista två åren av sitt missbruk.
Han förtår inte heller att detta kan kallas medicin överhuvudtaget!
Han lyckades liksom Joseline att ”tända av” och ta sig ut ur missbruket på egen hand!