Porträttet – Stefan ”Böcke” Björklund
Stefan Björklund, alias Böcke är en Norrköpingspatriot av stora mått. Mycket tack vare hans favoritlag IFK som han aldrig missar en match med. Vi träffade honom för en pratstund om hans arbete i KRIS och hans drivkraft att hjälpa andra.
Stefan är verksamhetsansvarig och ordförande i KRIS Norrköping sedan snart tio år tillbaka. Sveriges största förening om man mäter till antalet medlemmar, KRIS Norrköping har över 200 medlemmar och Unga Kris Norrköping har lite över hundra medlemmar idag, men Stefan vill hellre fokusera på vad man de facto gör i föreingen, vad man har för verksamhet och engagemang. Han trivs med sitt jobb på KRIS men i början var han inte särskilt intresserad utan blev i princip övertalad att kolla in föreningen.
-Min bror och hans dåvarande fru ville att jag skulle komma till KRIS på ett möte och jag drog ut på det under flera år egentligen, men till slut gick jag dit. Ungefär tre veckor senare var jag ordförande, säger han med ett skratt.
För Stefan började hans missbruk med att han inte klarade av att hantera alkohol. Under 15 år utvecklade han ett tungt missbruk och det fick honom tillslut inlåst. Den 15 januari 1998 muckade Stefan som då suttit inne tre kortare perioder. Han åkte direkt till Roxtunaanstalten och gick en tolvstegsbehandling. Efter avslutad behandling gick han på eftervård i Norrköping.
-Jag gjorde inte mycket mer än att gå till gymmet och gå på NA möten, det var ungefär det som hände i mitt liv, berättar Stefan.
Efter en tid tvingade Arbetsförmedlingen in honom på en orienteringskurs, för att få en aning om var han befann sig studiemässigt. Några veckor senare hade han börjat läsa in sin gymnasiekompetens, vilket han var färdig med efter tre terminer. Han fortsatte och läste beteendevetenskap och blev i slutändan utbildad till behandlings- och familjepedagog.
-Jag kände att jag ville arbeta med människor som hade samma problematik som jag själv och tänkte nog att det var med äldre i första hand, men någonstans på vägen har jag upptäckt att jag trivs bättre att arbeta med ungdomar, säger han. Det jag får min drivkraft ifrån är när ungdomarna som varit på glid förändras, säger han och ler.
Han känner att han har haft nytta av utbildningen han läste, framförallt kommunikation och konflikthantering berättar han att han haft glädje av.
Stefan berättar att Norrköping har mycket problem med droger. Det grundar sig nog att det är en gammal arbetarstad och tyvärr har det också blivit en hel del problem med olika gäng som framförallt de unga måste tampas med att ta sig ur, Stefan jobbar mycket som kontaktperson för ungdomarna.
KRIS som förening är välkända i Norrköping även om det ibland händer att han möter någon som inte vet vad KRIS är, men det är sällan. Man har väldigt bra samarbete med kriminalvården i kommunen och sitter med i många olika samarbetsgrupper i kommunen. Stefan upplever att man är väldigt lyhörda mot KRIS, men det har inte alltid sett ut så.
-Tillit bygger man inte upp över en natt och inte över ett år heller, säger han och ler. Det bygger så oerhört mycket på personliga relationer.
Man arbetar som sagt mycket med ungdomarna i stan, med kontaktmannaskap i projektet Tidig Insats. Stefan har jobbat heltid i projektet Akta Huvet som avslutas den 31 mars nästa år. Förutom det har de kört Basic men också studiecirklar med matlagning på föreningen och Bättre Framtid på den öppna anstalten Skenäs. På fredagarna när Unga Kris har sin kvällsöppna kväll kan den som är äldre och vill ha ett ställe att vara på ta sig till Jura där KRIS hyr fyra pingisbord i en hall. På vardagarna har man öppet till 18 med öppen caféverksamhet där man bara kan ta en kopp kaffe eller spela lite mulle.
-Jag tycker det är jätteviktigt med regelbundna aktiviteter, säger han med eftertryck. Vi lägger in minst en lite större aktivitet varje månad, på sommaren har det varit mycket grillkvällar eller badutflykter.
-Vår förening bygger mycket på de man inte ser, som jag vill kalla för eldsjälarna, fortsätter han. De som ställer upp och jobbar som kontakpersoner, hjälper till att hålla öppet i lokalerna och hjälper till med aktiviteterna, utan dessa personer skulle vi inte kunna ha verksamhet i den omfattning som vi har idag, avslutar han.
När man träffar Stefan, eller Böcke som han kallas av alla, märker man att han genuint brinner för ungdomarna i staden. Förutom det är det IFK som får hans hjärta att slå snabbare. Han berättar att han endast missat en match under de tre senaste åren och då var han utomlands.
-IFK är min stora hobby och också det som får mig att aldrig kunna lämna stan, säger han med ett skratt. Förutom detta idrottsintresse har jag just upptäckt att man kan åka iväg på semester och det är ju alldeles ljuvligt, säger han och skrattar. Efter att ha haft kronofogden i hälarna i över tjugo år berättar han om den märkliga känslan som infann sig när inkassobreven slutade dyka upp.
-Nu får jag istället brev med erbjudanden från banker att ta olika lån, men det vill jag inte ha, säger han bestämt. En annan stor grej som underlättade mitt liv kopiöst var när jag tog körkort för sisådär fem år sedan, fortsätter han.
Man märker att Stefan drivs av att se förändringarna hos människor. Särskilt hos de unga, som det ofta tar längre tid att förändra. Dessa personer har inte nått sin personliga botten och vill prova att sluta på sitt eget sätt, berättar Stefan. När man är 35-40 år och bestämmer sig för att lägga av har man redan försökt på så många sätt redan och kan ta emot hjälp utifrån, berättar han vidare.
Sedan han började som ordförande har han jobbat otroligt mycket och nyligen valdes han även in i RiksKRIS styrelse. Där han ingår i två arbetsgrupper, en vad gäller medlemmar där man tagit fram konkreta förslag på hur man kan öka medlemsantalet, samt en arbetsgrupp som jobbar med att stärka KRIS varumärke.
-Jag tycker det är jätteviktigt att föregå med gott exempel och visa att jag också kan jobba en lördag eller söndag, då blir det mycket lättare att få de andra att ställa upp i sin tur, säger han. Jag uppskattar den ideella arbetskraften vi har i föreningen enormt mycket, säger han bestämt.
Att ha rutiner och struktur på hur man arbetar i föreningen är något man jobbar mycket med. För tre månader sedan började de morgonmöten på föreningen och det har blivit enormt uppskattat. Det har också minskat kommunikationsmissar som annars kan uppstå, och Stefan upplever att sedan morgonmötena kom igång har strukturen förbättrats.
-Hos oss på föreningen har vi även en gemensam kalender på vår Sharepoint portal vilket gör att vi kan vara väldigt effektiva, berättar han. Jag upplever det som en styrka då jag kan sitta på ett möte och boka in mina kollegor eftersom jag ser att de är lediga. Sedan behöver jag inte ringa och säga det till den det berör eftersom den infon står på portalen. När vi får in ny personal hos oss lär de sig att använda portalen på en dag, avslutar han.
Man håller på att bygga upp en manual i föreningen där man för in saker man gjort rätt samt saker man gjort fel under åren, så man slipper göra om samma misstag igen. Det är ett steg i deras interna personalutbildning. Hur man tar hand om nykomlingar, hur man tar emot samtal, hur ska jag bete mig under ett anstaltsbesök är frågor som behandlas. Man har även personalutbildning varannan vecka då man åker till en annan lokal för att arbeta med de olika punkterna man har i manualen. Man har också tagit in externa föreläsare i olika frågor för att bolla tankar och ideér, vad är rätt och vad är fel i vissa situationer? Stefan berättar att de genom detta gör att de som arbetar ihop blir tryggare.
Överlag verkar Böcke vara en person som tänker mycket långsiktigt och vill göra arbeten nu som kan underlätta i framtiden, något som alltid är välkommet. Slutligen återkommer han till sin hjärtefråga, ungdomarna.
-Det behövs stora insatser för att hjälpa ungdomarna och som jag sagt tidigare, när någon lyckas bryta med sin gamla livsstil, det är den bästa belöningen, eller lika bra som när IFK vinner en match, avslutar han och fyrar av ett leende.
Text: Mia BerndesFoto: Joakim Berndes
