Porträttet – Ali Reunanen

När jag träffar Ali är det en lång sympatisk man med finskt påbrå som stiger in genom dörren. Han har gjort en resa i livet som både tagit honom till Hollywood där han glänst i snygga bilar till att leva som hemlös på Frälsningsarméns kakor och mjölk. Idag har han nära till skratt och pratar med en innerlig värme om att hjälpa andra.
Så har det inte alltid varit, dock. Ali har missbrukat både alkohol och droger och på grund av det utvecklade han en kriminalitet för att finansiera detta. Förutom det missbrukade han även sin familj och vänners förtroende till det yttersta. Så när han greps av polisen en aprildag 1994 bodde han i en lägenhet som blivit en kvart där han lät andra missbrukare hålla till. Folk som var mer illa däran än Ali själv, enligt hans egna förvridna syn vid denna tid.
Han dömdes till två års fängelse, det var dock inte hans första fängelsevistelse utan han hade avtjänat två kortare straff i USA för narkotikarelaterade brott när han jobbade i nöjesbranschen där. När han hade nått sin botten den där dagen i Stockholm och blev häktad i väntan på rättegången lämnade han knappt cellen under de första 45 dagarna. Under sin avtändning från drogerna mådde han psykiskt dåligt och fick många tankar som snurrade kring frågan ”vill jag ha det så här?” Det enda han kom fram till under tiden i häktet var att han behövde hjälp. Och det NU. Vid midsommar 1994 fick han komma till Roxtuna anstalten i Linköping som då hade börjat med 12 stegsbehandling. Väl där tyckte han inte alls det var särskilt bekvämt. Alla skulle hålla på att dela med sig om sina liv och prata om tankar och känslor och det tyckte Ali var jobbigt.
–Dra upp massa skit till ytan kändes bara jobbigt och det hade jag inte nån som helst lust med, så jag satt tyst under ett par veckors tid och vägrade delta aktivt. Men någonting hände med mig under tiden vi satt i grupp, jag kände igen mig i de andras liv så till slut fick de mig att skriva ner mitt livs historia. Det var på många sätt början på ett nytt och friskt beteende för mig, säger han eftertänksamt. Tids nog var Ali redo att dela med sig om sin historia och framförallt berätta hemligheten om ett övergrepp som han utsatts för i unga år och som han burit på i över trettio år. Detta självutlämnande fick två andra på behandlingen att berätta att de hade liknande erfarenheter och tillsammans så började de prata om det som hänt och med det så börjande en läkningsprocess.
När Alis straff närmade sig slutet förstod han att han behövde mer hjälp med sin livsförändring, framför allt den första tiden i frihet. När han började stå på egna ben så ramlade hela livet rakt i famnen på honom och han såg att han förstört allting i sitt liv.
För Ali precis som för många andra nymuckade började det nya livet på minus på så gott som alla områden i livet. Han följde dock rådet att söka sig till en utbildning för att bli alkohol och drogterapeut. Trots att han där och då inte litade på sin förmåga så hoppade han tveksamt på utbildningen, två år senare var han färdigutbildad och har sedan dess arbetat med att hjälpa andra människor.
Han var fri från sitt drogmissbruk och hade förändrat många av sina dysfunktionella beteenden men hade fortfarande lång väg att gå i sitt tillfrisknande och för att få tillbaka tilliten hos familj och vänner.
-Det tog mig 6 år att bli skuldfri och det var otroligt skönt när den dagen kom, men den största segern var när jag vid fyra års drogfrihet åter fick en nyckel till mina föräldrars hem så att jag kunde komma och gå som jag ville, säger han. Det var det största beviset att de åter litade på mig och inte trodde att jag skulle stjäla något.
De efterföljande åren fortsatte han sitt jobb med att hjälpa människor ur beroenden. 1997 var han med i KRIS uppstart och det var genom KRIS som han startade upp halvvägshuset Lilla Gungan i Enskede. Via det jobbet träffade Ali sin blivande fru Inga-Lill (Ya) som han sedermera gifte sig med under KRIS midsommarläger på Kärsön 2001.
-Det var ett väldigt fint bröllop och jag är glad att vi gifte oss i KRIS anda. Att jag träffade min fru är utan tvekan min största vinst och händelse i mitt drogfria liv, säger Ali och ler.
Han jobbade ett antal år på ett flertal behandlingshem runt om i landet innan han 2007 flyttade tillbaka till Stockholm tillsammans med sin fru. Mellan 2007-2010 jobbade han som verksamhetsutvecklare för drogstråket på NBV (Nykterhetens Bildningsverksamhet). Idag är han ordförande för KRIS lokalförening i Stockholm, KRIS 08 där han jobbar mycket ideellt. Han är även KRIS representant i NBV:s Förbundsstyrelse.
Ali utbildad Addiktolog och driver sedan våren 2011 företaget ARA, Ali Reunanen Addiktolog. Som addiktolog jobbar han utifrån människans tendens att binda sig tvångsmässigt till ting, händelser och beteenden och med addiktologins hjälp omvandla brister och defekter till resurser och kunskap. Det kan vara allt från alkohol/droger, kriminalitet, spel, arbete, shopping och matmissbruk men han arbetar även inom näringslivet och hjälper företag som på ett eller annat sätt kört fast i sina relationer på jobbet eller har tappat motivationen.
-Det bästa jag gjort i mitt liv är att ha ställt till det så eländigt för mig att jag var tvungen att göra en förändring i grunden. Jag hade inte haft det jag har idag annars, säger Ali med eftertryck.
-Jag har idag en glöd som driver mig att hjälpa andra människor och jag vill gärna lämna efter mig något gott. Kan jag hjälpa någon att hjälpa sig själv till ett bättre liv har jag lyckats, säger han med ett leende.
Innan vi skiljs åt undrar jag om han har något råd till andra som är i en liknande situation som han varit.
-Lyssna till dem som gått före och ta en dag i taget.
Text: Mia BerndesFoto: Joakim Berndes
Länk till reportaget i PDF format på KRIS Vägen UT hemsida.