Madelen fick hjälp – nu hjälper hon andra

I botten av Madelen Henriksens historia har det legat trauman som i sin tur bidragit till eskalerande kriminalitet och missbruk. Dessa trauman har hon på senare tid tagit tag i. Idag hjälper andra i sitt jobb på KRIS Malmö.

Madelen Henriksen från Malmö har levt ett dubbelliv. På ytan, ett ordentligt liv som mamma till en dotter, i bakgrunden, omfattade narkotikaaffärer. Ett liv som eskalerade, men som till slut förde henne till KRIS.
Grunderna till hennes destruktiva handlingar var inte så uppenbara i början. Hon hade en bra barndom med kärlek och mat på bordet. Även om hennes mamma var psykiskt sjuk så mådde hon själv rätt bra. Skötte skolan och tränade mycket.

– Men det var ändå tufft hemma med allt ansvar som jag fick ta eftersom min mamma inte kunde lämna hemmet. Det var jag som fick sköta allt och ta hand om mina syskon, säger Madelen.

 

Mamma tappade kontrollen
Så kom då vändpunkten in i mörkret. När Madelen var fjorton blev hon utsatt för sexuella trakasserier, övergrepp och även en gruppvåldtäkt. Hon klarade inte av att berätta vad som hade hänt henne. Som ett rop på hjälp började hon med självskadebeteende. Hon började dricka alkohol och vara ute på nätterna. Rymde hemifrån och hängde med människor som var äldre än henne.

– Min mamma kände att hon tappade kontrollen och tog mig till läkaren som skrev in mig på psyket, säger hon.

Där var jag i fyra, fem månader utan att prata med någon. Jag var helt instängd i mina tankar och känslor. Jag sa aldrig vad jag tyckte, kände eller vad jag varit med om, säger hon.

När hon kom ut fortsatte hon på samma spår. Började hänga med en äldre kriminell kille. I början skyddade hon bara honom genom att till exempel ljuga för polisen om hans förehavanden. Men snart började hon själv begå kriminella handlingar. Då var hon inte längre välkommen hem.

Hon skäms för de brott hon begick under den perioden. Hon ryckte handväskor, slogs, gjorde inbrott i livsmedelsbutiker och mycket annat. Hon skäms också för hur hon ursäktade sitt beteende.

– Men då såg man det bara dels som ett sätt att överleva, dels som en kick. Det var spännande och man kände att man tillhörde något.

 

Det blev värre och värre
Sedan följde allvarligare inbrott och ett flertal bilstölder. Hon började med tyngre droger som amfetamin och ecstasy. Hon åkte in när hon var sjutton och hade därefter en kortare och mer lugn period som hon tillbringade hemma hos sin mamma.

Sedan blev hon utslängd igen, flyttade in till en äldre kvinna och började odla och smuggla cannabis. Sitt missbruk uppfattade hon som att hon bara ”festknarkade.”

– Men man “festknarkar” ju inte varje dag, säger hon.

Hon sjönk djupare ner i den kriminella miljön men åkte aldrig fast, till skillnad mot de andra i hennes krets. Hon blev inte ens kallad till förhör. Räddningen kom när hon fick jobb på ett konditori och även om hon fortsatte “festknarka” så började hon sakta ta sig ur den kriminella miljön. Det var då hon träffade killen som kom att bli pappa till hennes dotter. En kille som Madelen beskriver som en reko och ordentlig kille.

Hon fick sin första lägenhet och bestämde sig för att sluta med allt, vilket hon också lyckades med i några år. I samma veva börjar problemen på nytt hopa sig i hennes familj. Hon blir tvungen att ta hand om sina syskon och bli jourfamilj åt dem.

– Jag var nykter och kände att jag hade kommit någonstans i mitt liv, där jag velat vara och så plötsligt raseras hela min familj. Det var väldigt påfrestande, men jag lyckades hålla mig drogfri och nykter från att jag var 21 år till att jag var 26 år.

När hennes dotter är sex år går hon och pappan skilda vägar. Då kommer vändpunkten.

 

Nu börjar dubbellivet
Hon fokuserar så mycket på andra att hon glömmer sig själv. I hemlighet börjar hon röka cannabis igen och hittar på ursäkter för sig själv när hon “kan” göra det. Det går från att röka när barnen har lagt sig, när de är i skolan till när hon är ute med hunden. Till slut går det överstyr.

Hon går tillbaka in i den andra världen. Hon träffar en langare som hon umgås med, och blir mer och mer involverad i kriminalitet. När syskonen sover är hon ute och säljer. Det hela trappas upp och till slut förvarar hon flera kilon hemma i lägenheten där langarna sitter och delar upp det i köket. Hon börjar sälja kokain och gör affärer på dagtid när syskonen är i skolan.

Killen hon träffat är inblandad i flera konflikter på stan. Det påverkar Madelen. Två gånger befinner hon sig bredvid honom när han blir beskjuten och det skjuts även in i hennes lägenhet. Madelen inser att hon lever farligt men viljan att upprätthålla en fasad för dem hon tycker om är fortfarande stark.

– Jag ljög för de som stod mig nära. Sa att jag var kär i den här killen. Visserligen levde han farligt, men att jag var säker.Hon ljög även för sin dotters pappa. Sa att hon hamnat i en depression och kunde därför inte ta hand om sin dotter. Hennes yngsta syster flyttade tillbaka till mamman. Kvar blev Madelen och den andra systern. Polisen hade förstås uppmärksammat att Madelen varit på plats vid skjutningarna och var henne, och de hon hängde med, ständigt hack i häl. Till slut, en morgon för tre år sen, stormar polisen hennes lägenhet. Madelen och hennes syster blir anhållna.

– Min syster hade inget med detta att göra men ändå drogs hon in i det. Det mår jag dåligt för, säger hon.

Polisen hittar droger i lägenheten och Madelen döms till tre och halvt år för grovt narkotikabrott.
Madelen hamnar på en anstalt i Ystad. Där börjar en ny process för att lämna sitt gamla liv. Det var svårt i början. Hon skämdes och till en präst sa hon “Det är bättre om jag vore död.” inte minst på grund av hur det hela påverkade hennes dotter, med flytt till pappan och byte av skola. Men hennes dotter fick bra hjälp hos familjevården, som också hjälpte Madelen:

– De fick mig att förstå att min dotter faktiskt ville att jag skulle komma ut. Hon ville inte att jag skulle dö oavsett hur hon känner nu. Hon skrev också väldigt fina brev. Det gav mig en styrka att tänka om, säger Madelen.

 

KRIS blev min räddning
På anstalten kom hon i kontakt med KRIS för första gången. Eva Jepsson besökte henne många gånger. När hon sen skulle söka utsluss föreslog hon att Madelen skulle testa KRIS Malmö. Madelen skrev ett brev till Gyuri Petö på KRIS Malmö och fick senare ett engångsamtal från anstalten och ringde honom.

Han sa att han kunde tänka sig att ta emot henne på utsluss med praktik 20 timmar i veckan, men att han gärna ville träffa henne först. På sin första permisson åkte Madelen till KRIS Malmö. Hon fick ett varmt välkomnande och möjlighet att ha sin praktik på KRIS.

Madelens nya liv. Här storhandlar hon till föreningen. Foto: KRIS Malmö

På sina permissioner hade hon fältarbetat för KRIS och när hon väl kom ut från anstalten mötte en bil från KRIS upp henne. Gyuri körde henne till lokalen och sa: ”Vi har pratat igenom det i styrelsen och sett hur du kämpat och hur mycket du brinner för KRIS.” Nu fick hon en fulltidspraktik.

– Det blev min räddning. För jag kände att jag hade något att göra, att jag var behövd, att jag gjorde något jag var duktig på. Att jag kunde läka, säger hon.

Vad hon annars skulle ha gjort vet hon inte. Kanske börjat umgås med gamla vänner igen. Madelens situation efter muck är överlag i linje med anledningen till att KRIS överhuvudtaget finns:

– Jag är så tacksam att KRIS tog emot mig, för jag vet inte var jag hade varit utan KRIS. När jag blev frisläppt var jag hemlös. Allt jag ägde hade jag i en liten papperspåse. Jag förlorade min lägenhet och allt annat när jag åkte in.

Madelen har varit ute sen den 9 september 2019 och började sin praktik två dagar efter att hon muckat. En praktik som ledde till att hon varit anställd sedan 3 april 2020, en provanställning på sex månader.

Madelen har inte gått någon behandling och hon har aldrig blivit tagen för missbruk. Men hon har också ljugit om att hon aldrig tagit droger. Hon säger att hon överhuvudtaget inte har bearbetat det hon varit med om speciellt mycket, varken missbruket eller det andra, inklusive saknaden av sin biologiska pappa. Drogerna har för henne varit ett sätt att fly. Först på anstalten tog hon tag i allt. Utöver samtalen med prästen gick hon det återfallsförebyggande programmet ETS och hade samtal med en psykolog.

Idag går hon PRSM, ett program för missbruk kopplat till kriminalitet. Dessutom får hon ju stöttning av KRIS och i enlighet med deviserna stöttar hon också andra.

– Att komma till KRIS och se att man inte blir dömd. Att man blir välkomnad med öppna armar. Att det finns människor som stöttar en, lyssnar på en och som har lyckats. Det ger mig en känsla av att ”kan dom, kan jag”, säger hon.

Det är så hennes arbete ser ut på KRIS Malmö. Förutom att vara café- och lokalansvarig så är hon mentor och inspiratör, med två personer på boendet som hon hjälper och vägleder.

Matthias Matsson