San Patrignano – en stad i staden

Reportage:

Det var forskare, åklagare, poliser och representanter från FN, som under ett par dagar förläste och delade med sig av sina kunskaper om kopplingen mellan våld och narkotika. Temat för konferensen handlade i stor utsträckning om narkotikahandeln med cannabis. Det är ingen tillfällighet att Italien är arrangörer – landet brottas med omfattande missbruksproblematik och en politisk strid pågår hur narkotikalagstiftningen ska se ut i framtiden.
– Argumenten för en legalisering handlar om att maffian ska förlora kontrollen över hanteringen av drogerna, men den retoriken är löjligväckande, säger Nicola Gratteri.

En av föreläsarna var Nicola Gratteri som tidigare tjänstgjort som åklagare och varit ordförande för antimaffiakommissionen i Italien. Han är starkt kritiskt till att avkriminalisera cannabis  Förenta Nationernas (FN) representant Cindy J. Smith, som verkar inom kriminologi och rättvisefrågor, politik, strategisk planering. Hon menar att det är inte bara är svart eller vitt.

–Det narkotikapolitiska läget är bekymmersamt och det är svåra frågar vi brottas med. Det finns ingen självklar linje som är exklusiv, säger hon.
KRIS och ECAD var på plats
ECAD (European Cities Against Drugs) närvarande på konferensen med representanter från Sverige, Bulgarien, Malta och Litauen. Från Sverige fanns KRIS (Kriminellas Revansch I Samhället), Gävle Kommun och entrepenörer som ville se om det går att öppna ett liknande behandlingshem i Sverige. Åke Setreus var en av deltagarna och även ansvarig för hela ECAD-gruppen under besöket.
–Det var en givande konferens med många kunniga och intressanta föreläsare. San Patrignano är dessutom ett fantastiskt ställe, säger han.

We free days – för ett narkotikafritt samhälle
Under många år har nu San Patrignano vårdat projektet ”WeFree”, ett omfattande nätverk av förebyggande åtgärder i området, baserat på peer-to-peer-utbildning, aktiviteter som direkt berör ungdomar från samhället som själva bekämpar narkotikamissbruk.

”WeFree Days” realiserades tack vare bidragen från många invånare i samhället, den 11 och 12 Oktober 2016 i San Patrignano – och representerar invigningen av de årliga aktiviteter. De två dagarna tillägnas frågor som rör narkotikamissbruk och ungdoms välfärd och umbärande. Målet är att stimulera en konstruktiv dialog som föreslår alternativ till skenande tendens att behandla ytligt med narkotikaproblemet.

Evenemanget omfattar cirka 2500 elever från gymnasier och mellanstadieskolor i hela Italien, tillsammans med italienska och internationella företrädare för institutioner och organisationer som arbetar i dessa sociala området, tillsammans med människor från idrottsvärlden, kultur och underhållning

WeFree dagar är indelade i fyra temaområden: Forum, Theatre, ForuMio och Experience. Det finns onekligen behov av att diskutera narkotikafrågan ur flera perspektiv.

Konferensen var belägen på ett av Europas största behandlingshem.
Dit kommer människor från hela världen för att få hjälp med sitt missbruk. Behandlingsprogrammet är inte bara ovanligt framgångsrikt, utan även helt kostnadsfritt. Inte långt ifrån Rimini ligger San Patrignano, behandlingsverksamheten som är som en mindre stad. Varje år får cirka 1300 personer – män och kvinnor i olika åldrar – hjälp där med sitt missbruk och sedan starten 1978 har runt 20 000 individer rehabiliterats. En uppföljning som universitetet i Bologna gjort visar att efter fem år är 72 % av de som genomgått programmet fortfarande drogfria, en siffra som är unik i sitt slag. Men rehabiliteringen är krävande, och tar tid: minst tre år – ibland så länge som fem år – tar det att bli redo för att komma tillbaka till ett vanligt liv.

Foto: Joakim Berndes

Alla har själva sökt sig hit. 
Dagligen har San Patrignano möten med människor som vill in i programmet. Men det är ofta människor som söker snabba behandlingar. Bara det som kan acceptera den långa behandlingstiden är det som blir mantagna. Då får de kämpa för att komma in, genom upprepade brev och telefonsamtal till kooperativet. Resultatet blir att endast de högt motiverade kommer in. Det är inte så konstigt att kraven på den som vill rehabiliteras i San Patrignano är hårda: behandlingen är tuff. Vid ankomsten upprättas en individuell behandlingsplan, som sträcker sig över lång tid. Som drogmissbrukare, är det vanligt med dåliga relationer till de anhöriga. Därför är besök frän familjen inte tillåtna under det första året. Skriftlig kontakt går däremot bra. Kontakten utökas, ju stabilare den intagne blir och det finns även små̊ radhus på området där familjemedlemmar kan bo, såväl som dagisverksamhet där det i dagsläget vistas många barn.

Det är heller inte lämpligt att gå in i förhållanden den första tiden eftersom det kan vara ett sätt att slippa möta sina egna processer. Fungerar det inte, går det att komma tillbaka. Ingen lämnar San Patrignano utan att vara redo för det. Det som slagit mig är att nästan alla har samma bild av hur det är att komma dit. Första halvåret mår de jättedåligt och vill de inget annat än att komma därifrån. Men den som är ny har dels en mentor att prata med, dels bor den tillsammans med fem-sex andra personer som har varit där betydligt längre och ser till att hålla en kvar.

En konferens för ungdomar
We free day är så mycket mer än bara en tillställning för professionella politiker och opinionsbildare. Här får ungdomar runt om i Italien chansen att träffas och diskutera och umgås under trevliga former. Festivalen erbjuder dansuppvisningar, workshop, och andra aktiviteter.
Vad är We free för något?
De We free dagar som anordnas i San Patrignano, är där man bjuder in grupper av människor från hela världen att dela sina kunskaper och erfarenheter och delta i diskussioner om droger, problem och förebyggande insatser – tillsammans med 3000 gymnasieelever från hela Italien. Men We free dagarna är inte bara prat.
Det är teater, workshops och möten med människor från hela världen med kultur och underhållning för att lära känna varandra och att engagera sig. Allt för att hjälpa till att visa att det finns en annan värld än droger och kriminalitet.

En av ungdomarna som jag pratade med beskrev betydelsen av We free 
så här.
”Wefree”, vi är fria, är en av de starkaste meddelanden som berört mig här i San Patrignano, vi är fria endast när vi lever fritt utan att förlita sig på ingenting. Vi är fria när vi beslutar att leva upp till våra egna ideal och inte i enlighet med de ideal till ett läkemedel eller något annat.

Foto Joakim Berndes

För de ungdomar som bor och lever på San Patrignano har livet fått en helt annan innebörd än tidigare.
Det är aldrig försent att växa upp eller börja om från början. Det handlar om att återerövra livet och aldrig ge upp. När man pratar med dessa ungdomar kan man se deras smärta och svårigheter de varit utsatta för i deras ögon. På San Patrignano har de fått hjälp att vända sina svåra motgångar i livet till styrka och bättre självförtroende. För många ungdomar som jag träffade – såg det som en omöjlighet att vända livet till något meningsfullt.

San Patrignano är ett hem, en familj för unga människor som har förlorat sin väg.
Det är en gemenskap för livet som välkomnar alla som drabbas av beroenden eller social utestängning, så att de återfår sin egen väg genom ett program för återhämtning som i första hand är en kärlekens väg.
Avgudad och hatad – Muccioli väcker starka känslor
San Patrignanos grundare är före detta hotellägaren Vincenzo Muccioli. Han hade inga speciella kunskaper om drogmissbruk eller vård när han började 1978. På kooperativet finns heller inga terapeuter, utan terapin ligger i att vara del av en verksamhet på riktigt. Missbrukaren blir inte behandlad för att sedan gå ut och stå på egna ben, utan tvingas stå på egna ben redan på kooperativet. Det systemet har visat sig mycket framgångsrikt.
Men systemet bygger också på hård disciplin. Bland annat får man inte lämna kooperativet under de cirka två år som rehabiliteringen varar och i början hindras man från flyktförsök. Reglerna presenteras av Muccioli och hans stab för alla som söker in. Mucciolis dominans och rättframhet trampar ibland på ömma tår. Han har genom åren fått en del kritiker, bland annat en tidigare intagen, Gaspare Virzi som lämnade kollektivet och skrev en kritisk bok om San Patrignano.
I nästa nummer av Vägen UT kommer en längre artikel om San Patrignano. Vi har varit där och intervjuat intressanta personer, både intagna och företrädare för kollektivet.
Foto: Joakim Berndes

Dela här Share on Facebook0Share on Google+1Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn0Share on Tumblr0Email this to someone