Nu måste regeringen agera – Gabriel Wikström

DEBATT:

Hittills har den ökade narkotikadödligheten inte lett till någon större politisk debatt i Sverige. Nu måste regering och riksdag visa handlingskraft, skriver ett flertal tunga debatörer 

Narkotikadödligheten har ökat mycket kraftigt i Sverige de senaste tio åren. Mellan 2006 och 2015 har dödsfallen nästan fördubblats i åldersgruppen 15-64 år, från 457 till 823 avlidna enligt Socialstyrelsens dödsorsaksregister.

Utvecklingen beror huvudsakligen på en ökning av antalet akuta förgiftningar – överdoser i dagligt tal. Kännetecknande för de dödliga överdoserna är att något opioidpreparat – heroin, morfin, metadon, buprenorfin, fentanyl etc. – nästan alltid ingår. Förutom dödsfall orsakar överdoser en lång rad allvarliga skador, exempelvis kroniska hjärn- och muskelskador, lunginflammation och njursvikt, som ofta kräver långvariga och kostsamma sjukvårdsinsatser.img_0005

Naloxonprogram är en av de bästa möjligheterna för att minska risken för dödsfall och skador till följd av överdos. Sådana program går ut på att läkemedlet naloxon delas ut till droganvändare, anhöriga och andra personer som rör sig i missbruksmiljöer, exempelvis poliser och väktare.

Vi som skrivit denna artikel representerar olika narkotikapolitiska synsätt och har inte sällan olika uppfattningar om vilka insatser som är bäst för att motverka narkotikadödlighet och andra narkotikaproblem. När det gäller naloxonprogram finns dock ingen oenighet – det är en okontroversiell, säker och effektiv åtgärd som bör införas så snart som möjligt i Sverige.

Naloxon är ett motgift som i många decennier har använts inom akutsjukvården för att häva överdoser. När naloxon sätts in minskar opioidernas andningsdämpande effekter och personen vaknar ur medvetslösheten. Naloxon är ett säkert och oskadligt läkemedel. Det är enkelt att använda och saknar helt missbrukspotential. Preparatet kan ges som injektionslösning eller som nässpray. Om det ges felaktigt, till en person som inte överdoserat, händer ingenting.

Mellan 1996 och 2010 inkluderades mer än femtiotusen potentiella överdosvittnen i naloxonprogram i USA, vilket ledde till att över tiotusen överdoser kunde hävas (Wheeler et al. 2012). År 2014 utfärdade WHO nya riktlinjer där man rekommenderade att naloxon bör göras tillgängligt för alla troliga vittnen till överdoser. Reguljära naloxonprogram finns idag i USA, Australien, Kanada och ett antal västeuropeiska länder, däribland Norge och Danmark. Flera länder i Asien och Östeuropa har försöksverksamheter.

Intervjustudier från Sverige och andra länder har visat att personer som närvarar vid någon annans överdos ofta inte vidtar rätt åtgärder. I många fall ringer man inte ambulans och de flesta överdosvittnen saknar kunskaper om hjärt- och lungräddning. Istället testar man ineffektiva och ibland rent skadliga ”huskurer”, som att duscha med kallt vatten eller injicera amfetamin. Även detta kan motverkas med hjälp av naloxonprogram, eftersom information om korrekt agerande vid överdos ges till brukare och anhöriga innan läkemedlet delas ut.

Hittills har den ökande narkotikadödligheten inte lett till någon större politisk debatt i Sverige. Från regering och riksdag har aktiviteten varit närmast sömngångaraktig – visst utredningsarbete har genomförts, men inga skarpa åtgärder har lanserats för att minska dödligheten. De initiativ som tagits har huvudsakligen skett på landstingskommunal nivå, utan stöd från staten.

I flera år har Region Skåne och Stockholms läns landsting försökt införa försöksverksamheter med utdelning av naloxon-nässpray. Hittills har detta stött på en rad byråkratiska hinder, men förhoppningsvis är nu den tiden förbi då byråkratiska regelverk sätts före droganvändares liv och hälsa.

Region Skåne har nyligen lämnat in en ansökan som nu bereds av Läkemedelsverket. En möjlig komplikation är att den som fått naloxon förskrivet inte kommer att kunna använda det på sig själv – det är svårt att ta ett läkemedel när man är medvetslös – utan att läkemedlet ska ges av någon annan. Naloxon-nässpray används dock redan i våra grannländer Danmark och Norge, där man gjort undantag från den sedvanliga läkemedelshanteringen. Så måste man kunna göra även i Sverige, med tanke på de goda internationella erfarenheter som finns av naloxonutdelning.

Det är vår förhoppning att Läkemedelsverket inom kort lämnar ett positivt beslut avseende den planerade skånska naloxonverksamheten. Men detta är inte tillräckligt, naloxonprogram behövs även i Stockholm, Göteborg och på andra orter där opioidberoende är vanligt. Sveriges regering, Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen bör därför verka för att sådana program införs i alla landsting där behovet finns. Vi uppmanar folkhälsominister Gabriel Wikström att skyndsamt ta tag i och prioritera denna viktiga fråga.

Björn Fries
fd narkotikapolitisk samordnare

Per Johansson
generalsekreterare Riksförbundet narkotikafritt samhälle

Björn Johnson
docent i socialt arbete, Malmö högskola

Mika Jörnelius
ordförande, Svenska narkotikapolisföreningen

Christer Karlsson
KRIS (Kriminellas Revansch I Samhället)

Lennart Karlsson
narkotikapolis Stockholms city

Kerstin Käll 
överläkare, beroendekliniken, Linköpings universitetssjukhus

Margareta Nyström
ordförande föräldraföreningen mot narkotika

Annika Rosengren
Svenska brukarföreningen anhöriga

Berne Stålenkrantz
ordförande, Svenska brukarföreningen

Peter Söderlund,
ordförande, X-Cons

 

 

Dela här Share on Facebook57Share on Google+0Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn0Share on Tumblr0Email this to someone