En fest – för alla människors lika värde

KRÖNIKA

Så var det dags att ta livet av latmasken och börja göra någon nytta. Semestern börjar nalkas mot sitt slut,  jag börjar dagen med att damma av datorn som jag inte öppnat på en månad.

Man känner sig som Bambi på hal is när man börjar fumla med tangentbordet. Mailkorgen är proppfull och jag inser snabbt att jag i allt väsentlig grad missat det mesta av intresse under semestern.

Eftersom jag hade det dåliga omdöme att inte hålla mig borta från Stockholm under Pridefestivalen, fick jag därför i uppdrag av min arbetsgivare att inställa mig ett par dagar på festivalen. KRIS hade givetvis åtagit sig att hjälpa till med artist och scensäkerheten under festivaldagarna. Utan att veta ordet av, blev jag utplacerad vid en grind med en gul jacka på mig. Det är enormt hedrande för KRIS att festivalledningen anlitar gamla blåbusar och före detta kriminella att stå för säkerheten under Pride. Vad gör man inte för att hjälpa till och skydda en tillställning som handlar om den mänskliga rättigheten att älska vem man vill – oavsett, kön eller etnisk tillhörighet. Det var bara någon månad sedan en hbtq – klubb i USA blev utsatt för ett attentat och 49 personer blev mördade. På många platser i världen förtrycks sexuella minoriteter, det förekommer även i vårt avlång land, även om acceptansen och kunnigheten om hbtq – personer är steget före än i många andra länder.  Dessa personer lider ofta av psykisk ohälsa i allt större grad än andra människor.

Foto: Olav Holten

Foto: Olav Holten

Behövs Pridefestivalen då? Vad gör den för nytta? Som heterosexuell man är jag inte den främste experten att svara på den frågan. Jag ska vara helt ärlig. För en tid sedan var jag av uppfattningen att Pride kanske tjänat ut sin rätt. Festivalen hade blivit ”Ett barn av sin tid” När till och med Krisdemokraterna rättar in sig i ledet och marscherar kraftfullt i tåget med Ebba Busch Thor i spetsen – så har acceptansen uppnått sin fulla potential. Nu inser jag att verkligheten är något annat. Betydligt mer komplicerad och våldsam än vad jag tidigare kunde ana. Jo, Pride behövs! Det är kamp, glädje och musik – för människors lika värde. Ett stort tack till Pride för visat förtroende

 

Dela här Share on Facebook44Share on Google+1Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn0Share on Tumblr0Email this to someone