Maria Moraes – En askungesaga

REPORTAGE

Det är som en Askungesaga – som började så dåligt men slutade så bra. Mitt möte med Maria Moraes resulterade i en intervju där hon berättar om sin resa från grova våldsbrott till att bilda familj och börja jobba som politiker och egenföretagare.

Maria är en tjej som vägrar att ta på sig offerkoftan. Hennes driv och entusiasmerande sätt kan få den mest pessimistiske tillbakasträvare att börja dansa på bordet. Hur kommer någon på fötter igen, efter en så våldsam start i livet. Frågorna är många och svaren är raka och låter inte vänta på sig.

Maria berättar under intervjun om hennes politiska uppdrag i Socialnämnden samt sociala företagande. I dag är hon nämndledamot i samma nämnd som en gång beslutade att hon skulle tvångsomhändertagas av myndigheten. Det gäller att ha skinn på näsan om man ska klara av att brottas med sitt förflutna samtidigt sätta sig i respekt och utföra sina uppdrag på bästa sätt.

Hon berättar om sin tuffa uppväxt och åren på LVU-institution, känslor, tankar och funderingar över framtiden. När man kommer hem till den lilla idyllen i Linköping där barnen leker är det svårt att tro att Maria gått igenom den skärseld för att senare komma ut som en ny människa.

Som ung ville Maria bli kriminell

2016-04-04_Reportage_Maria_Moraes-0132Hon använde sin passion och driv för att bli bäst på någonting. Hon visste inte då vad hon ville bli utan det tog uttryck i ett destruktivt liv i stället.  Att använda sina goda egenskaper till att göra dåliga saker en form av självbedrägeri.

– Jag valde min väg på egen hand. Många pratar om olika omständigheter som ligger till grund för att det går utför i livet.  Jag gjorde ett aktivt val och det står jag för. Min barndom och tonårsperiod var fylld av ångest. Jag var utåtagerande arg under hela uppväxten och hade svårt med auktoriteter. Jag har fått höra att det finns två olika typer av personligheter. De som börjar med droger och sedan över går till kriminalitet för att finansiera missbruket. Och de som bara är kriminella – som livsstil. Jag tillhörde de som hade kriminaliteten som livsstil. Jag har aldrig varit någon beroendemänniska.

”Jag stängde av alla känslor”

– För att klara sig som tjej i denna kriminella världen måste man spela på samma villkor som killarna. Man måste vara lika tuff och stänga av känslorna annars blir man offret. Den där tjejen som bara hänger med och gömmer sig bakom någon kille. Jag var en arg tonåring och utnyttjade mitt driv för att klara av att leka på grabbarnas villkor. Jag fick alltid höra att jag hade ett grabbigt sätt. För att få respekt i de här kretsarna måste var hård och även våga slå killar. Det gäller även andra tjejer som varit med om samma saker som jag.

Mara var 13 år när hon dömdes för rån första gången

– När jag hamnade på institution började jag fundera över mitt liv. Var det så här jag ville leva? Jag förstod att så länge jag håller på med brott kommer de att låsa in mig hela tiden. Jag gjorde ett aktivt val att bryta mitt destruktiva liv. När jag kom ut från ungdomshemmet var jag fortfarande ihop med en kille som var aktiv. Det tog nog ytterligare ett år innan jag förstod att jag även var tvungen att byta vänskapskrets för att jag inte skulle bli indragen i svåra situationer.

Efter en tid i mitt nya liv började jag hänga med KRIS i Norrköping. Helt plötsligt var det någon som trodde på mig – Jag fick förebilder. Efter ett tag började jag föreläsa. Till en början var det klassisk Life story som gällde sedan pratade jag mycket om ungdomar och saker som jag ansåg behövde ändras och förbättras. Jag har föreläst mycket på socionomutbildningen för blivande socialsekreterare.

Från att vara kriminell till att bli politiker

2016-04-04_Reportage_Maria_Moraes-0099

Maria var trött på att alltid behöva be politiker om pengar hon ville vara den som fördela pengarna så de hamnade på rätt ställe. Hon har i dag politiska uppdrag i Linköpings kommunfullmäktige för Miljöpartiet. Hon sitter i Socialnämnden och i det kommunala bostadsbolaget. Hon tycker det kan vara tufft ibland i synnerhet uppdraget i socialnämnden. I dag sitter på andra sidan och ta svåra beslut om personer som lever som hon själv gjorde. En del politikerkollegor har synpunkter på henne och försöker ibland förminska henne. Men hon tror på det hon gör och trivs med det.  Hon har även börjat skriva bo en bok.

– Jag renskriver gamla texter och anteckningar som jag vill publicera i bokform någon gång.

Boken skall handla om ett brev som jag som 13 åring skrev till mitt 16 åriga jag. Under tiden jag var placerad på institution. Jag försökte skildra vardagen både från min egen horisont och andra i min situation. Jag ville försöka förmedla känslan av att vara inlåst och inte ha tillgång till den frihet som personer normalt sätt känner och har tillgång till. Jag reflekterade över mitt liv och min situationen. Även i dag kommer känslan tillbaka hur det var att vara inlåst. Att inte kunna sitta på toaletten hur länge man vill. Och att duscha framför personalen om de misstänker att du har droger eller vassa föremål på dig. När jag kom ut därifrån satte jag värde på andra saker på ett helt annat sätt än i dag. Boken blir en historia om mitt eget liv men den kommer också skildra andras.

”Familjen har alltid varit viktigt för mig”

– Till skillnad från många andra har jag alltid haft min familj som stöttat mig på olika sätt även under de svåra åren. Många har frågat mig om jag tyckte det var bra att sitta inlåst mot bakgrund av att mitt liv förändrades i rätt riktning? Jag kan inte se något positivt med att vara inlåst, jo förresten! Jag lärde mig att tygla mina känslor. Där inne hjälpte det inte att fara ut i varje situation. I övrigt hade jag en psykolog som besökte mig regelbundet. Det fungerade bra. En förutsättning för att jag lyckades komma tillbaka har varit familjen. Utan dem skulle det aldrig ha fungerat. Min mamma och jag står varandra väldigt nära. Hon ger och har givet mig stöd under hela den svåra perioden. Jag har träffat många människor i min situation som inte haft familj eller någon annan närstående som hjälp dem. Allt blir mycket svårare då – föräldrar som var påverkade av alkohol droger när de kom på besök.

KRIS står för något positivt

2016-04-04_Reportage_Maria_Moraes-0184Maria var med och startade Unga KRIS vilket hon är stolt över. KRIS var något positivt för mig och så kommer det förbli. Hon har också fått pris för sina engagemang, personligen och med föreningen. Hon tänker tillbaka på tiden med glädje. Det var där som hennes resa började till ett bättre liv. Maria driver i dag socialt företagande. Hon hyr ut sig själv som konsult inom media bland annat. Hon har gjort webbsidor. Fast nu är hon mammaledig på deltid och ägnar sig åt familjen mycket. Jag har blivet bättre på att värna om familjen än tidigare. Under tiden i föreningslivet var allt en ända gröt ibland. Jag hade pojkvän i föreningen och det var svårt dra skiljelinjer mellan privat och arbete.

”Genus och kriminalitet kan jag prata om hur länge som helst”

– När jag var inlåst på ungdomshemmet så fanns det olika aktiviteter för tjejer och killar. På tjejernas avdelning fanns det en symaskin och lite sällskapsspel. Grabbarna hade ett stort sällskapsrum med tv –spel, pingisrum och biljardbord. Som sagt det finns en hel del att göra inom det området.

Genusfrågorna får vi utveckla vid något annat tillfälle. Dags för mig och fotografen att åka tillbaka till Stockholm.

Se även vår teaser som vi gjorde i april.

Maria Moraes – En Askungesaga

Text: Christer Renlid
christer.renlid@kris.a.se

Foto: Joakim Berndes
joakim.berndes@rikskris.se
Foto_Joakim_Berndes__MG_5888

Dela här Share on Facebook26Share on Google+1Tweet about this on TwitterShare on LinkedIn0Share on Tumblr0Email this to someone
, ,