Porträttet av Anders Thornberg

I Visby fanns Anders Thornberg, generaldirektören för SÄPO. Vi passade på att ställa några snabba frågor till honom inne på ett mysigt café mitt i vimlet bland alla politiker, företagare, organisationer och 25.000 besökare.

På ett kafé någonstans i Visby den 2 juli 2015.

– Hej, jag heter Joakim…

– Jag vet vem du är, svarar mannen med hörselsnäckan innan Joakim hinner fortsätta att presentera sig.

– Jag ska intervjua…

– Ja, jag vet. Han kommer snart.

Joakim sätter sig och väntar. Mannen med hörselsnäckan sitter kvar, bläddrar lite i en tidning men det märks att han ändå har full koll på omgivningen. Säpo. Kaféet ligger lugnt och avsides i Visby. Ett mysigt gammaldags kafé. Bryggkaffet puttrar och de hemgjorda mackorna ligger på rad bakom disken. En perfekt plats. Vald med omsorg. Lättbevakat. Riskminimering. Efter en stund öppnas en dörr inne på kaféet. Sirpa Franzén, presschef på Säkerhetspolisen, kommer ut tillsammans med ytterligare en säpovakt. Inne i rummet sitter säpochefen Anders Thornberg med vå kollegor.

Detta är tyvärr inget spännande spiondrama. Joakim är ingen avhoppare från fjärran nation i färd med att utväxla hemligheter med vår säkerhetspolis. Det är bara KRIS egen fotograf Joakim Berndes som ska göra en intervju med Anders Thornberg under Almedalsveckan.

Du började jobba på Säpo 1990. Vad gjorde du innan dess?

– Jag började faktiskt på Säpo redan 1986. Från 1986 till 1989 var jag spanare på Säkerhetspolisen. Men det var så hemligt på den tiden så det var det ingen som visste. 1990 fick jag fast anställning. Jag är uppvuxen i Halmstad. Efter skolan så gjorde jag reservofficersutbildning. Sen kom jag in på Polishögskolan och var först vanlig polis.

Okej, vad krävs egentligen för att jobba på Säpo?

– Det är väldigt höga krav för att komma in på Säkerhetspolisen. Vi har ungefär hälften poliser och hälften civila. Det behövs mångfald. Poliser, statsvetare, ekonomer. Akademiker. Administrativ och teknisk personal. Vi har medarbetare från många olika bakgrunder. Vi har en noggrann anställningsprocedur. Det får inte finnas risk för läckor eller att någon informerar om vad vi gör. Vår verksamhet bygger ju på att man kan hålla sekretess.

Varför sökte just du till Säpo?

– Jag tycker om att jobba med människor och samhällsfrågor. Jag tycker att mitt jobb är det finaste jobbet man kan ha. Att skydda demokratin, ett öppet samhälle och se till att den värsta brottsligheten inte inträffar. Man blir inte polis för att bli miljonär, man blir det för att man vill göra skillnad. När jag blev polis hade man värdeord som ”skydda, hjälpa, ställa till rätta”. Det tycker jag är fina ord. När jag hörde att man kunde söka sig till Säkerhetspolisen så gjorde jag det. Jag ville hit och syssla med att skydda rikets säkerhet.

Intresset för polisyrket, kommer det från familjen?

– Nej, det är mitt  samhällsengagemang. Har alltid försökt vara allmänbildad. I nionde klass kom jag på delad förstaplats i min skola i DN:s nutidsorientering. Jag kom även in på juristlinjen och lärarutbildningen i Lund. Visste inte vad jag skulle göra. Det var en polis på reservofficersutbildningen som berättade om yrket. Jag sökte och kom in på Polishögskolan också. Tänkte prova ett år på Polishögskolan och sen var man fast. Fantastiskt yrke.

Härligt. Vad är det svåraste arbetet för Säpo i Almedalen?

– Vi jobbar tillsammans med polisen men har olika arbetsuppgifter. Vi ansvarar för säkerheten för den centrala stadsledningen. 200 personer vi skyddar brukar passera revy här under den här veckan. Vår uppgift är att de är trygga. Att de vågar gå runt. En fin men svår uppgift. Vanliga polisen tar hand om ordning och säkerhet på gatorna.

Det krävs ju att ni är på tå hela tiden. Hur hanterar ni stressen?

– Väldigt duktiga medarbetare framför allt. Tränade och vana att verka under exceptionella förhållanden. Det krävs ett gott ledarskap. Vi har bra chefer som ser till medarbetarnas behov. Chefer som undanröjer hinder och ger de bästa förutsättningar. Arbetsmiljö, avlösningar, tillräcklig med personal, vila, mat och allt sånt. Vi är ju inte bara livvakter. Vi har massor av personal här som inte syns också.

Boken Almedalen har fallit har fått stor uppmärksamhet. Skulle det kunna inträffa på riktigt?

– Jag har inte läst boken. Det är ju fiction. Jag har hört den refereras lite. Vi på Säkerhetspolisen lever ju i verkligheten och vi har ett förhöjt terrorhot. Jag vet inte exakt vad som påstås i boken. Men det har skett attentat i andra länder. Frankrike, Danmark, stranden i Tunisien, ett nyligen avvärjt försök i Belgien. Vi är beredda. Vi har bra koll på de individer i landet som vi tror skulle kunna utföra ett terrorattentat. Sen kan man aldrig garantera något. Vid en omfattande planering med många individer inblandade så skulle jag vara väldigt förvånad om vi inte skulle fånga upp det. Jag är kanske mer rädd för någon ensam galning. Det är svårare. Boken har jag hört handlar om någon större operation. Men jag vill inte recensera fiction. Jag lever i verkligheten, det är tillräckligt svårt.

Du var inte med i Säpojoggen. Får vi se dig med KRIS:arna där nästa år?

– Ja, jag sprang förra året och året innan. Anledningen till att jag inte var med i år är en besvärlig luftrörsinfektion. Men jag var där, vi tog bilder, gjorde high five med många KRIS:are. Om jag inte är förkyld nästa år så kommer jag att springa, om jag är här och inte har något annat evenemang. Det är ett fantastiskt tillfälle för oss att få träffa KRIS:are och andra under trevliga former. Motion och välbefinnande är otroligt viktigt. Det är ju en del i vårt arbete när man skapar förutsättningar för personal. Jag var väldigt glad att se dina och mina kollegor tillsammans där.

Text: Jens Gröndahl
Foto: Joakim Berndes

, , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *